Ursäkta, jag tror den där är min
Häromdagen stötte jag på en branschkollega och hennes bedårande lilla bump. När skulle hon ha, tro? Den sjätte … oktober – inte december eller kanske januari, som jag trodde. Nädå, en vecka före mig och med en minimage det knappt fick plats en babychichuahua i.
”Jag började ha mammakläder för en vecka sedan”, kvittrade hon glatt och svassade iväg i slitsad pennkjol och stilettklackar. Kvar stod jag i ett bomullstält, svullna vrister och med minnet av mina första mammabyxor, inköpta i vecka 16.
Och imorse skulle jag ta på mig ovan nämnda mammabyxor fick jag givetvis dem inte över magen. De var mina lite finare byxor och eftersom jag inte vill köpa nya nu. Och inte trodde jag väl då att magen skulle växa ur allt trikåtyg och stretch? Nä, jag trodde - ok, då, hoppades - att min mage skulle vara betydligt mer lik hennes än min egen muminbuk.
Men varför görs inte mammabyxor som kan växa med magen? Visst att jag gått upp några kilon även kring lår och höfter, men jag är fortfarande samma storlek som ogravid. Men nu med mage.
Jag får väl sjava runt i jeans tills knodden kommer ut. Kollegan kommer säkert att nysa ut en liten unge och vara tillbaka i stuprören innan löven faller.
Bitter, moi?
4 kommentarer:
Jeg forstår så godt hva du mener. Man er jo så utrolig lykkelig over det lille livet som spreller i magen, men kan likevel ikke helt glemme seg selv midt oppe i det hele. Og det er vel heller ikke meningen at man bare skal bli 'mamma' men beholde litt av sin egen forfengelighet oppe i det hele.
Er selv i uke 24, var hos legen i dag og fikk da vite at jeg har gått opp 11 kg siden start. Jeg holdt på å besvime. Men legen mente at jeg ikke skulle bekymre meg og at jeg var i fin form. Jaja. Jeg ble litt sjokkert alikevel. Legen mente også at jeg ikke nødvendigvis kom til å gå opp mange flere kg fremover. Jeg klamrer meg til halmstrå.. Uansett så tror jeg at dersom man lever sunt, med sunn mat og trening, så går man opp akkurat så mye som kroppen trenger. Og da forsvinner det etterpå også. Vi er alle forskjellige, og det blir veldig tydelig i et svangerskap. Jeg er overbevist om at jeg får min gamle kropp tilbake i løpet av neste år. Og jeg kommer til å være så stolt av at den har klart å gi nytt liv!
Ja, livet kan ibland te sig orättvist. Fast kom ihåg att din branschkollega hör till undantagen och hon är med största sannolikhet inte lyckligare än du.
Någon borde ta fram en mammakollektion som både är snygg och funktionell. Speciellt nu då det är babyboom borde det finnas en potential för hugade designers.
Men du - var glad för att du hinner föda innan det blir vinter! Det är inte lätt att hitta bra vinterkläder till en stor mage ...
Och man ska inte jämföra magar, så är det bara. Även om din är bland de stiligaste jag sett.
Hear, hear! Jag förstår inte varför mammabyxorna är gjorda så att dom passar i v 20-25, och sen blir för små. VAD ska man ha på sig på slutet, bara mjukisbyxor tydligen??
Förresten kan du trösta dig med att jag nästa vecka kommer inhandla mitt första par mammabyxor, i vecka 8!!!! Gissa var detta kommer att sluta?
Skicka en kommentar