Välkommen, lille OP Andersson

Man ska sjunga mycket för barnet, har vi fått höra.
Sagt och gjort - mannen och jag bestämde oss för att stämma upp i sång. Men så kom vi på att vår repertoar är ähum, mycket studentikos. Vi kan nämligen bara snapsvisor.
Äsch, huvudsaken är väl att barnet hör våra röster och en glad melodi, tänkte vi och klämde i med klassiker som ”Det satt en mås”, ”I Norrland växer”, ”Fredmans epistel nr 21”.

Så kom jag att tänka på när mina föräldrar för sådär trettio år sedan fick ett bekymrat samtal från personalen på det dagis där min syster gick. De hade påträffat syster, sittandes på golvet, sjungandes ”Ta dig en vodka, tavarisch, en liten vodka”, komplett med handrörelser och allt. Huuur hade hon lärt sig det, undrade personalen.

Föräldrarna skruvade lite på sig och mumlade något om en kräftskiva i Norrland och ett tvåårigt musikaliskt underbarn.