Kanske dags att börja fundera på skolor, trots allt

”Vad har ni köpt åt bebisen?” frågade söta väninnan över lunch.
”Vi köpte jättesöta kläder på Petit Bateau."
”Och förutom det har ni alltså spjälsäng?”
”Nä, vi har inte köpt någonting alls.”
”Vagn?”
”Nix.”
”Varför inte då?”
"Tja, det känns liksom lite tidigt. Och det är fortfarande inte verkligt att det kommer en bebis.”
”Men rara lilla människa, med den där magen – hur kan det inte ha gått upp för dig att du ska ha barn?”

Touché.



Jäpp, här finns sött för stora och små

Sanningen är att vi inte riktigt får tummen ur. Och vi velar.
Exempel på detta: jag och mannen har fortfarande en 22 tums(nåja, den kan vara 28)-TV eftersom vi efter fyra år fortfarande inte kan enas om den ultimata platt-TV:n.
Och efter tre år är vi inte överens om vad vi ska ha för byrå i sovrummet.

Med det som ledstjärna kommer knodden att få en vagga år 2010 och kanske en barnvagn årsmodell '12...

Moby Dick möter Musse Pigg

Två veckor på Rivieran i kortformat. Här är del ett:

2007-07-15

Vecka 27

Träningsabsolutist

Jag ligger och läser Fashion Babylon i skuggan på balkongen.

Tittar slött ut på den enorma yachten som ligger ankrad i vår lilla vik. Ombord stretar besättningen i vitt och khaki med att feja, putsa och hålla det blänkande vidundret i miljardklass rent. Ett däck upp ligger en lycraklädd kvinna och balanserar – rätt oengagerat - på en Pilatesboll.

Jag suckar och känner mig oerhört trött bara av att bara titta på dem. Lill*en buffar och sparkar och ålar mer än någonsin.

Skönt att någon får lite motion.

2007-07-16

Vecka 28

Bad mother

”Hur gammal är den lilla tjejen?” frågar mannen när vi sitter på restaurangen här på Rivieran.

Jag tittar på ungen. Söt, med lockigt hår på ett huvud som den håller upprätt. Tja, äldre än en månad. Och hon kan nog inte gå än. Alltså yngre än ett år.

Jag kan känna igen märke och modell på en designerhandväska på 200 meters håll, men jag har ingen aning om hur stor en bebis är. Är jag en dålig mommy-to-be?

”När du väl får barn kommer alla dina prioriteringar att förändras”, säger väninnan som födde för ett halvår sedan, när hon hör om mina senaste inköp. ”Plötsligt kommer väskor, skor och senaste säsongens kläder att verkar så oviktiga, så futtiga” fortsätter hon, inte utan den lite lätt överlägsna tonen i rösten, som nygifta och nyblivna föräldrar tenderar att ha. De som VET.

”Ja, svarar jag, ”det är ju därför jag passar på att köpa dem nu.”

2007-07-17

Moby Dick

Idag gick vi till den lilla hemliga stranden, dit få turister hittar och lokalbefolkningen inte vallfärdar i stora klungor.

Några barnfamiljer, några tjej- respektive killgäng och så vi två – blekast på stranden.

Sällan har jag känt mig så blek. Inte vackert Boticelli- eller Tizianvit, utan monokromt ljust skär i matchande pastellpuderrosa bikini. Jämfört med tjugoåriga, pepparkaksbruna fransyskor i minimala bikinis och navelpiercings kände jag mig som den mytiska vita valen.

Extra tydligt blev det när jag skulle i och ur vattnet, en brant kant med handflatsstora stenar som gör en Ursula Andressuppstigning stört omöjlig. Särskilt när tyngdpunkten är framflyttad betänkligt.

Jag tröstar mig med att de soldyrkande unga kommer att bli rynkiga i förtid.

Långsint, moi?

2007-07-18

Musens hämnd

Till vår vik kommer stora kryssningsfartyg med jämna mellanrum. Typ varje dag. Monsterbåtar fyllda av amerikaner och alla aktiviteter de kan tänkas gilla. Det finns klätterväggar, pooler och en massa restauranger.

Oftast brukar de vara relativt tysta. Men det finns undantag - karaoke på däck. Det upptäckte vi när vi skulle sova en kväll och tonerna av "Baby Jane" (!?) ekade ut över Medelhavet. Ilsket slet jag upp balkongdörrarna och stirrade ut i mörkret mot fartyget som var upplyst som en julgran. Disney Magic hette hon. På skorstenen var samma silhuett som sprättades bort av mamma på PoP-kläderna för nära trettio år sedan.

What are the odds?

Magen och jag vid Medelhavet

Den kompakta radiotystnaden som ratt fran min sida beror pa att jag befinner mig langt fran narmaste internetuppkoppling och skamligt nara Medelhavets 24-gradiga vatten.

Jag skriver varje dag, aven om min uraldriga dator inte vill prata med det tradlosa natverket. Amerikansk-franska kontaktproblem, uppenbarligen.

Magen mar bra, jag sjalv har det harligt, forutom att jag just i dag ar jakligt trott pa att vara gravid.

Randig terror

Som liten bar jag och syster matchande randiga kläderna från Polarn och Pyret. Ja, mamma sprättade förstås bort Musse Pigg-märkena – amerikansk kulturimperialism, nej tack. (Detta var innan vi flyttade till USA och tvångsmatades med Disney till frukost, lunch och middag.)

Som gravid har jag kommit i kontakt med Polarn och Pyret igen. Och tillåt mig att ifrågasätta- inte designen, som är fin - men mönstret på PoP:s mammaklänningar. Förlåt, men tvärrandigt? På gravida? Hur tänkte de då? På småknoddar är det jättesött, på vuxna kvinnor med stora magar inte så smickrande.

Notera den finurliga fotovinkeln, inte rakt framifrån här inte

Bärarna av klänningar hävdar att de är det skönaste man kan ha på sig. Må så vara. Men jag vägrar ändå. Dels för att jag inte vill vara en gravidklädesklon. Och ska jag vara gravidbekväm hemma blir det lite Juicyplysch för mammor eller min supersköna Zoeteeklänning med gott om utrymme för magen.

Den senare kan jag gärna visa mig offentligt i också. Så fort det blir varmt – om det nu blir det i år....

Om du tyckte "Alien" var läskig, älskling

Vi var hos BM (barnmorska) imorse och mätte magen för första gången. Lite större än medel, men fortfarande inom normalkurvan. Eftersom jag är lite kortare än genomsnittet, är det inte så konstigt att jag upplever magen som gigantisk. Järnvärde och blodtryck är låga, men segar sig upp med hjälp av Niferex respektive lakrits.

Ljudet av 150 små hjärtslag per minut fick ögonen att tåras hos en ovanligt hormonstinn och labil blivande moder.
Och labiliteten gör att jag fortfarande är jättesur på vår BM som glömde att skriva upp oss hos BB Stockholm och nu är det oklart vart vi hamnar. Mannen har dock lovat att tjata in oss där (och han kan vara mycket övertygande), så jag lugnar mig. Han kan vinna många pluspoäng genom att visa lite mer engagemang.
Ja, jag inser att det nog bara är att vänta tills barnet kommer innan han fattar vidden av det hela. Han hade i alla fall vett nog att se kärleksfull och deltagande ut idag. Men det han har (stundtals) i empati saknar han i teori. När jag frågade vilken trimester är jag i svarade han ärligt att han inte hade den blekaste aning om vad en trimester var för något.

Jag får hota med att han kommer att få göra alla inköp själv när jag är hemma med knodden om han inte engagerar sig nu. Tanken på att stressad och svettig själv manövrera igenom främmande butiker, fullproppade med plastprodukter med okänd funktion, högljudda mammor och skrikande småbarn borde räcka för att få honom at vilja fixa det mesta redan nu.

Annars blir det ”Nightmare at Babyland – bland barnvagnarna kan ingen höra dig skrika”…

Lite viktlöshet skulle inte skada

Typiskt. Värsta graviditetskrämpan hittills tycks inte vara direkt relaterad till magen. Det är den förbaskade värken i bröstryggen på höger sida. Jag trodde det skulle bli lite bättre efter sjukgymnastbesök i fredags och gravidmassage på Axelsons spa i lördags. Sjukgymnastbesöket var bra med rar sjukgymnast, men massagen utförd med mig grenslandes en stol under kall lysrörsbelysning var allt annat än avkopplande.

Nä, tacka vet jag gravidmassagen dagen efter! Det var superskönt att ligga på ett massagebord med hål för både mage och tuttar! Jag blev lite full i skratt när jag tänkte på lill*en liksom hängandes viktlös upp och ner (som om h*n skulle bry sig). Snyggt, stilren inredning och det vanliga melodiska bakgrundsbruset.

Massören frågade vilken kroppsdel som tagit mest stryk av graviditeten och när jag svarade ”Egot” (ja, han hade precis kommit till min cellulitstinna och svällande lår) fnissade han förtjust. Efteråt fick jag källvatten och dämpat ljus att klä på mig i. Fast tyvärr var prisskillnaden desto större också. Frikort kontra sexhundranågonting spänn.

Jag försöker hitta en ställning där jag kan sitta och skriva. Just nu är det liggandes i soffan med uppdragna knän och datorn i knät med skärmen vinklad nedåt, mot mig. Jag känner mig som Fuglesang vid liftoff.

Lika många G, men med betydligt mindre entusiasm.

Det finns inga dumma frågor…

Jo det finns det. För att citera Dogbert ”Vilka frågor ställer då dumma människor? Eller blir de smarta precis innan de frågar?”

På nätet finns diverse sajter för (blivande) föräldrar. Här finns smarta, roliga och empatiska blivande mammor. Och raka motsatsen.

Nedan följer några helt autentiska frågor – samt mina svar. Nä, givetvis skrev jag inte dem i några forum. Fattar de inte grundläggande biologi och kemi kan man inte kräva att de ska förstå ironi.

F: Jag fick lite vin i munnen, men svalde inte. Kan det skada mitt barn?
S: Fråga Bill Clinton, han inhalerade inte och blev president för världens mäktigaste land. Och hur då ”fick”? Låg du under bag-in-boxen hemma och gapade?

F: Jag är i veckan 8 och har använt nässpray två gånger. Är det farligt för babyn?
S: Bara om det innehåller asbest.

F: Hur gör man en flicka?
S: På precis samma sätt som man gör en pojke.

F: Jag är i vecka 9 och ja vaknar alltid på magen på morgonen, är det farligt för barnet?
S: I v 9 är barnet stort som en jordgubbe, klart att du inte kan klämma det på något vis. Vaknar du på huvudet kanske det är dags att oroa sig. Mest för dig.

F: Jag har fått för mig att jag hört att de nya personnumrena för i år ska vara 070-nånting, stämmer det?
S: Ja, men bara om du är Telenor eller Tele2-kund. Teliakunder får 073.

Hur fasiken ska de här människorna uppfostra barn?
Kan de ens montera ihop IKEA-spjälsängen?

Albert Einstein sa det bäst:

"Det finns två företeelser som är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Jag är dock inte säker på den förstnämnda."

Beastie Boys och babyns återkomst

Igår var jag och lill*en på Beastie Boys. Magen guppade glatt till tjugo år gamla hits – tur att bandmedlemmarna till och med är äldre än mig! - även om jag fick parera en del ölstinna, knuffande, medelålders män. Rara väninnan vakade noga över mig och magen och sköt bryskt bort alla som kom i närheten. Som att ha en egen livvakt- på 160 modiga centimeter!



Lite äldre, lite coolare… Som jag, typ.

När jag kom hem hade den stolte fadern hämtat hem den första babyn från den toscanska landsbydgen via London. Ja, egentligen var det ju lill*ns morfar som hämtat den och lämnade den (plus vitaminer till mamma och den allra första presenten till lill*en!) till mannen som var på blixtvisit i den bombhotade huvudstaden.

Mannen hade i sin tur köpt med sig en massa glossiga tidningar och Babylon-böckerna jag saknade, så vår semester kommer att bli toppen, oavsett väder!

Gravidgnäll

Lämning på jobbet och ingen tid eller ork att blogga bra och intelligent. Istället ska jag kort gnälla om mina krämpor.

Jag har fått sjukt ont i ryggen, högt upp vid höger skulderblad. Antagligen är det för att jag snedbelastar och/eller kompenserar, men jag vet inte riktigt hur än. Eller vad jag ska göra. Eftersom mannen är bortrest tillbringade jag gårdagsnatten på jakt efter vetevärmekudden. Ingen lycka. Till slut somnade jag utmattad och arg.

Och så har jag fått halsbränna. Mitt på ljusa dagen. Otroligt obehagligt. Får ta mig till apoteket och införskaffa Gaviscon, den gravida kvinnans Novalucol.

Fötterna svullnar och är ömma mest hela tiden. Efter att ha sett mig försöka massera mina egna fötter (tänk sprattlande skalbagge på rygg, fast med skalet på magen) förbarmade sig mannen häromkvällen. För att det inte ska bli en engångsföreteelse har jag bunkrat upp med diverse pepparmyntsjox för fossingarna.

Vaderna krampar lite på nätterna, men än ar det inte farligare än att jag kan flexa bort det. Ett märkligt knep ska vara att sova med en bordskniv mellan vaderna. Jag är mycket skeptiskt, men nyfiken.

Muminmamman

I två dagar har magen känns synnerligen stor. Jag har bara pustat och flämtat och flodhästat mig. Några mammabyxor har redan börjat strama betänkligt över höfterna. Vad ska jag göra när jag inte kommer i byxor med elastisk midja längre? Börja med toga?

Dessutom har den lill* därinne har levt rövare i timmar åt gången, igår mellan kl 22 och 02. Jäpp, h*n brås på sin mor.

Men tack vare en underbar man kändes det lite bättre igår kväll.

”Du har en mage som ett mumintroll och ett ansikte som en gudinna”, sa han och masserade mina fötter.

Faktiskt precis vad en kvinna som inte längre kan se sina tår vill höra.

Muminmamman med handväskan i fast grepp