Nä, det är minst fyra därinne
Jag har en gigantisk mage. Vilket folk givetvis inte kan låta bli att kommentera. Igår kom jag hem till mannen och hasplade ur mig:
”Om en person till frågar mig om jag ska ha tvillingar, då…då…”
”Vaddå, då blir det tvillingar eller?”, svarade mannen retsamt.
Jag måste bli bättre på snabba comebacks.
9 kommentarer:
Folk är sannerligen inte smidiga. En gång var en kille från min avdelning fram till mig på en julfest (jag skulle föda om ung 3 veckor, så hey jag var stor). Han kramar om mig och säger: "Hej tjejen du är verkligen....konstpaus...enorm!" Jag var helt bombis på att han skulle säga att jag var fin i mina higheels, vattenfyllda lemmar till trots, och snygga dyra klänning. Så där stod jag och kände mig....enorm.
Jag får också liknande kommentarer varje dag på jobbet (skönt att jag bara har 2 dagar kvar nu). Ja, jag är stor men det bor ju för f-n en bäbis där inne!
Själv fick jag bedyra för två läkare och lika många sköterskor att jag inte hade en enda liten bebis i min mage när jag var till sjukhuset förra veckan. Jag var tvungen att fråga om de trodde på jungfrufödsel för att få dem att ge sig. Det var visst en amöba.
Tja, som icke-gravid måste jag säga att det där med att kommentera någons mage är ett minfält. Man känner ju att man borde säga något, för att påvisa att man faktiskt uppmärksammat graviditeten och att magen växer. Man får inte säga att någon är stor, men inte heller att någon är liten. Det sistnämnda trodde jag var lite som en komplimang, men tji fick jag.
Jag tror dock att alla som kommenterar menar väl och nog bara försöker skoja till det lite med att säga saker som "är det tvillingar?", "du ser ut som om du snart spricker" osv osv. Klyschor som antagligen funnits länge, länge (hur fåniga de än är).
Ja, ja... jag blir antagligen likadan den dagen jag själv är gravid. "Rör inte min mage för fan och väga inte säga att jag är stor (eller liten)!!" ;-)
Altså, jeg er kun 5 mnd på vei men er liten av vekst og har derfor en stadig mer imponerende gravidkul på magen. Og de fleste er høflige mennesker som enten ikke tør å kommentere det, eller sier at jeg har en FIN mage. MEN en av mannens næreste familie begynte å rope høyt (i et FAMILIESELSKAP) at jeg hadde blitt så stor og at jeg kom til å bli KJEMPESTOR. Der stod jeg i min fine nye Chloékjole, 20 uker på vei, og prøvde å forklare at man gjerne får litt mage når man er gravid. DRITTKJERRING. Jeg kommer aldri til å tilgi henne det.
For å si det sånn, jeg kommer til å si noe frekt tilbake til neste person som sier noe stygt om kroppen min. Dersom noen gjør det, da.
Jeg har i det minste en god grunn for å ha mage, i motsetning til de fleste andre!! Jeg forstår ikke hvorfor noen tror at man kan si stygge ting om kroppen til en gravid person. Man burde være utrolig glad for at noen gidder å få barn.
Jag råkade ut för motsatsen:
"Vilken fin mage - men är den inte ganska liten?"
"Redan sjunde månaden - men är inte magen ganska liten?"
Ja magen var rätt nätt, men inte onormalt så. Och? Önskar i efterhand att jag hade sagt något i stil med "ja, bebisen har säkert slutat växa, men det går nog bra ändå".
För att inte tala om alla dessa människor som tror att de är roliga när de kallar en för "tjockis".
trist (men ändå skönt) att höra att det är fler än jag som stått finklädda och fått höra en sån kommentar.
karin, amöba?! usch och fy!
em, jag har lärt mig nu: det absolut bästa är att le stort och säga "Vilken fiiin mage du har!". Det kan inte bli fel.
alison, hm, jag kan ha varit skyldig till en "oj, vad liten"-kommentar...
Okej, ska öva. (Även om det känns lika konstigt att säga att någon har en fin mage, som att någon har en fin arm eller ett fint ben...)
Haha det är ingen fara, det var nästan alla som sa det. Men det är just när alla säger det som det kan bli lite tjatigt ...
Och "tjockis" sa du definitivt inte. :)
Skicka en kommentar