Magen Inc
Imorse pinnade vi iväg till mödravården igen. Ja, mannen älgade, jag pinnade. ”Du ser så rolig ut”, sa han kärleksfullt. ”Du ser ut som en liten boll med små smala ben. Som en huvudfoting, men med mage istället.”
Ja, det är nog dagens sanning. Jag ser ut som Mike Wazowski, fast med två ögon. Och något mindre grön. Och maken är inte riktigt lika pälsbeklädd som Sulley. 
Magen stretar mot maxpunkten på tillväxtkurvan. Efter lite klämmande på magen trodde barnmorskan inte att det är en jättebebis, snarare är det mycket vatten som skvalpar runt därinne.
”I mean, what's the bloody point”, tänkte jag, precis som Basil Fawlty, ”att vara så här stor om det bara är vatten?”.
Tills väninnan förnuftigt påpekade att mycket fostervatten är att föredra framför en jättebebis när det är dags att föda.
En mycket bra poäng.
5 kommentarer:
Vad lik bilden är *s* Skämt åsido, tänk på att vatten är så mycket bättre än jättebebis eller gigantiska fettreserver, det rinner av direkt efter förlossningen. SÅ vem vet, du kanske kommer i dina jeans första veckan...
Haha, ja, ögonfärgen är ju rätt ;-)!
Och nääääver att jag kommer i mina jeans - de kom jag inte i ens innan jag blev på smällen!
Åhhh, vill inte på nåt sätt negga men precis så sa min barnmorska. Ut kom en 4.4 kilos-kille. Men ack så fin.
Fia, i min familj föder alla jättebebisar verkar det som, så jag är glad om det kommer ut en knodd som väger mindre än 4,5 kilo.
Känns skönt att det är fler som oroar sig för jättebebisar.
Jag köpte några babykläder i storlek 50 och visade glatt upp dem för maken. Han såg konfunderad på mig och sa "de är väldigt små, är du säker på att bebisen kan ha dem".
Jag: "klart den kan, det här är ju storlek 0-1 mån"
Maken: "du vet, jag vägde en bra bit över fyra kg då jag föddes, aldrig att jag hade kunnat haft dem".
Vad säger man, tack och tusen tack? Konformad bebis kanske vore något?
Skicka en kommentar