Insomnia

Kommer ni ihåg Stephen Kings bok om mannen som sov mindre och mindre för varje natt som gick och långsamt höll på att bli galen?
Tja, ungefär sådär känner jag det.

Klockan 23.30 igår vaknade mannen av att jag stod upp i sängen och bankade med sopkvasten i taket, fly förbannad. Vad hade hänt?

Jo, det hela började i fredags. Jag skulle på helgkonferens på Stenungsbadens Yacht Club (jo, jag tackar) och såg fram emot en skön helg med intressanta föredrag, varma bad i badkar, sovmornar och smarriga hotellfrukostar.

Verkligenheten var dock en helt annan. Hotellrummet var lika litet som en fängelsecell (sans snygg cellkamrat som Scofield)och obetydligt mer ombonat.


Badrummet innehöll dusch, toalett, handfat och väggfast duschcrèmehållare. Och det var lyhört. Alla steg i korridoren hörde jag, alla spritstinna kommentarer – både utanför fönstret och utanför dörren. Hela natten. Dessutom fanns det inte varmvatten, däremot ett överflöd av kärlekskranka och högljudda personer i varierande grad av påklädnad. På det hela taget var det en stationär Finlandsfärja – utan taxfreebutik.

Under hot om att omedelbart lämna skutan, förlåt, stället, fick jag ett nytt, betydligt större rum – fortfarande utan badkar – men skadan var redan skedd. Jag gjorde vad vilken höggravid kvinna som helst skulle gjort – jag ringde mamma. Som tur är var hon i Göteborg, hade inga helgplaner och tog gärna emot dottern för lite ompyssling.

Väl hemma i Stockholm igår kväll var jag utmattad. Även om jag sovit nio timmar hos mamma, hade jag ändå inte återhämtat mig. Jag låg i sängen och försökte sova när den nyinflyttade grannen ovanför satte igång och spelade hårdrock på högsta volym. Man spelar inte hårdrock i sitt sovrum om man är över 20 år. Inte halv tolv en söndagkväll i alla fall. Så jag hämtade kvasten, klättrade mödosamt upp i sängen och försökte banka kraftfullt i taket. Det gick sådär.

Mannen satte sig upp, tittade på mig och sa åt mig att ta det lugnt. Ta det lugnt? Förstod han vilken kraftanstränging som krävdes för att rulla ur sängen, hämta kvasten och dunka i taket?

Och det krävdes några djupa profylaxandetag för att inte sopa till honom.