Boa schmoa
Jag håller på med mitt sista frilansuppdrag och det går inte snabbt. Allt går för övrigt i snigelfart just nu. Och bara för att jag inte kliver upp kl 07.00 och sitter på ett kontor innebär inte att jag inte har att göra. Att vara höggravid är ett heltidsjobb i sig – en uppfattning som inte delas av alla i hushållet.
Jag börjar tro att mannen ser mig som en praktisk kombinerad husa/fastighetsskötare. Imorse när han ställde morgontéet på sängkanten sa han lite i förbifarten:
"Toppen om du kunde plocka iordning lite idag, kanske tvätta ett par maskiner. Och min översta byrålåda kärvar." Jaha, och?
Jag är ledsen, men jag har ingen som helst instinkt att boa. Mannen har en pedantinstinkt som är ett permanent inslag i hans personlighet. Inget fel på det. Tack vare honom är det rent och snyggt hemma. Det hade varit lämpligt om jag också hade blivit tokorganiserad och gripits av en stark lust att rensa garderober och byrålådor.
Däremot är jag stolt över att felbevisa all särartsfeminister och konservativa typer som anser att kvinnor har en naturlig instinkt att förbereda inför förlossningen. Min boa-gen är uppenbarligen trasig.
Eller är jag en av Darwins felande länkar?
5 kommentarer:
Är i sjunde månaden och jag har inte heller minsta gen att börja boa. Tycker hela saken känns jobbig och skjuter på det så länge det går. Vadå MÅSTE fixa??
Åh, sörj inte att boagenen saknas. Jag är snart i åttonde månaden och den har brutit ut för fullo hos mig. Jag börjar seriöst tro att det är något fel på min hjärna som helt plötsligt bara tycks kunna tänka på att ställa i ordning och fixa och greja. Jag längtar så tills den genen viker hädan igen!
Varför ska vi boa då våra pedantiska män gör det? Räcker det inte med att en i familjen gillar att städa? ;-)
som höggravid ska man ligga på soffan och äta choklad, sådeså!
Min boagen är i sådana fall också trasig, och det är inte så många veckor kvar. Och min make har också mer av den. Det tycker jag är praktiskt, han är ju fysiskt som vanligt.
Vad modig du är som har frilansuppdrag kvar. Känner igen det där med att allt går mer och mer i snigelfart.
Skicka en kommentar