Om du tyckte "Alien" var läskig, älskling

Vi var hos BM (barnmorska) imorse och mätte magen för första gången. Lite större än medel, men fortfarande inom normalkurvan. Eftersom jag är lite kortare än genomsnittet, är det inte så konstigt att jag upplever magen som gigantisk. Järnvärde och blodtryck är låga, men segar sig upp med hjälp av Niferex respektive lakrits.

Ljudet av 150 små hjärtslag per minut fick ögonen att tåras hos en ovanligt hormonstinn och labil blivande moder.
Och labiliteten gör att jag fortfarande är jättesur på vår BM som glömde att skriva upp oss hos BB Stockholm och nu är det oklart vart vi hamnar. Mannen har dock lovat att tjata in oss där (och han kan vara mycket övertygande), så jag lugnar mig. Han kan vinna många pluspoäng genom att visa lite mer engagemang.
Ja, jag inser att det nog bara är att vänta tills barnet kommer innan han fattar vidden av det hela. Han hade i alla fall vett nog att se kärleksfull och deltagande ut idag. Men det han har (stundtals) i empati saknar han i teori. När jag frågade vilken trimester är jag i svarade han ärligt att han inte hade den blekaste aning om vad en trimester var för något.

Jag får hota med att han kommer att få göra alla inköp själv när jag är hemma med knodden om han inte engagerar sig nu. Tanken på att stressad och svettig själv manövrera igenom främmande butiker, fullproppade med plastprodukter med okänd funktion, högljudda mammor och skrikande småbarn borde räcka för att få honom at vilja fixa det mesta redan nu.

Annars blir det ”Nightmare at Babyland – bland barnvagnarna kan ingen höra dig skrika”…