måndag 9 juli 2007

Lite viktlöshet skulle inte skada

Typiskt. Värsta graviditetskrämpan hittills tycks inte vara direkt relaterad till magen. Det är den förbaskade värken i bröstryggen på höger sida. Jag trodde det skulle bli lite bättre efter sjukgymnastbesök i fredags och gravidmassage på Axelsons spa i lördags. Sjukgymnastbesöket var bra med rar sjukgymnast, men massagen utförd med mig grenslandes en stol under kall lysrörsbelysning var allt annat än avkopplande.

Nä, tacka vet jag gravidmassagen dagen efter! Det var superskönt att ligga på ett massagebord med hål för både mage och tuttar! Jag blev lite full i skratt när jag tänkte på lill*en liksom hängandes viktlös upp och ner (som om h*n skulle bry sig). Snyggt, stilren inredning och det vanliga melodiska bakgrundsbruset.

Massören frågade vilken kroppsdel som tagit mest stryk av graviditeten och när jag svarade ”Egot” (ja, han hade precis kommit till min cellulitstinna och svällande lår) fnissade han förtjust. Efteråt fick jag källvatten och dämpat ljus att klä på mig i. Fast tyvärr var prisskillnaden desto större också. Frikort kontra sexhundranågonting spänn.

Jag försöker hitta en ställning där jag kan sitta och skriva. Just nu är det liggandes i soffan med uppdragna knän och datorn i knät med skärmen vinklad nedåt, mot mig. Jag känner mig som Fuglesang vid liftoff.

Lika många G, men med betydligt mindre entusiasm.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Gravidmassage låter toppen. Det hade du sannerligen förtjänat. Och det samtidigt som maken forsade fram i iskallt vansbrovatten! Låter som att du drog vinstlotten där.

Anonym sa...

Jeg skal også på massasje i dag, men min vesle (men voksende) mage. Det fortjener man som gravid!

Det er en utfordring å godta kroppens forandringer når man er gravid. Jeg er også liten med kurver - og er ikke så glad for min nye 'frodighet'. Men, tross alt, alternativet er veldig trist. Jeg er sjeleglad for at kroppen min klarer å gjennomføre en graviditet, og lage et nytt lite barn. Jeg skal nok bli fin igjen etterpå.

Hedda sa...

Karin, ja, men du kan tänka att han har gnällt sedan han kom hem! Oj, vad han har ont och oj, så trött han är. Tjena, säger jag. Välkommen till min värld.

Söta anonym, jag känner samma sak - även om jag är jättestolt över min mage och att det mesta (förutom lår då) har hållit sig bra. Det finns ingen anledning att oroa sig nu, vi kommer att komma i fin form när bebisarna väl ploppat ut!