Moby Dick möter Musse Pigg

Två veckor på Rivieran i kortformat. Här är del ett:

2007-07-15

Vecka 27

Träningsabsolutist

Jag ligger och läser Fashion Babylon i skuggan på balkongen.

Tittar slött ut på den enorma yachten som ligger ankrad i vår lilla vik. Ombord stretar besättningen i vitt och khaki med att feja, putsa och hålla det blänkande vidundret i miljardklass rent. Ett däck upp ligger en lycraklädd kvinna och balanserar – rätt oengagerat - på en Pilatesboll.

Jag suckar och känner mig oerhört trött bara av att bara titta på dem. Lill*en buffar och sparkar och ålar mer än någonsin.

Skönt att någon får lite motion.

2007-07-16

Vecka 28

Bad mother

”Hur gammal är den lilla tjejen?” frågar mannen när vi sitter på restaurangen här på Rivieran.

Jag tittar på ungen. Söt, med lockigt hår på ett huvud som den håller upprätt. Tja, äldre än en månad. Och hon kan nog inte gå än. Alltså yngre än ett år.

Jag kan känna igen märke och modell på en designerhandväska på 200 meters håll, men jag har ingen aning om hur stor en bebis är. Är jag en dålig mommy-to-be?

”När du väl får barn kommer alla dina prioriteringar att förändras”, säger väninnan som födde för ett halvår sedan, när hon hör om mina senaste inköp. ”Plötsligt kommer väskor, skor och senaste säsongens kläder att verkar så oviktiga, så futtiga” fortsätter hon, inte utan den lite lätt överlägsna tonen i rösten, som nygifta och nyblivna föräldrar tenderar att ha. De som VET.

”Ja, svarar jag, ”det är ju därför jag passar på att köpa dem nu.”

2007-07-17

Moby Dick

Idag gick vi till den lilla hemliga stranden, dit få turister hittar och lokalbefolkningen inte vallfärdar i stora klungor.

Några barnfamiljer, några tjej- respektive killgäng och så vi två – blekast på stranden.

Sällan har jag känt mig så blek. Inte vackert Boticelli- eller Tizianvit, utan monokromt ljust skär i matchande pastellpuderrosa bikini. Jämfört med tjugoåriga, pepparkaksbruna fransyskor i minimala bikinis och navelpiercings kände jag mig som den mytiska vita valen.

Extra tydligt blev det när jag skulle i och ur vattnet, en brant kant med handflatsstora stenar som gör en Ursula Andressuppstigning stört omöjlig. Särskilt när tyngdpunkten är framflyttad betänkligt.

Jag tröstar mig med att de soldyrkande unga kommer att bli rynkiga i förtid.

Långsint, moi?

2007-07-18

Musens hämnd

Till vår vik kommer stora kryssningsfartyg med jämna mellanrum. Typ varje dag. Monsterbåtar fyllda av amerikaner och alla aktiviteter de kan tänkas gilla. Det finns klätterväggar, pooler och en massa restauranger.

Oftast brukar de vara relativt tysta. Men det finns undantag - karaoke på däck. Det upptäckte vi när vi skulle sova en kväll och tonerna av "Baby Jane" (!?) ekade ut över Medelhavet. Ilsket slet jag upp balkongdörrarna och stirrade ut i mörkret mot fartyget som var upplyst som en julgran. Disney Magic hette hon. På skorstenen var samma silhuett som sprättades bort av mamma på PoP-kläderna för nära trettio år sedan.

What are the odds?