På BB-packlistan står det bland annat ”sköna kläder åt mig, mannen och bebisen”.
Jag tänker packa ner min vita fluffiga Chanelmorgonrock åt mig själv.
Och så måste jag ut och handla morgonrock åt mannen också. En barnmorska berättade nämligen att det var ett morgonnöje bland personalen på BB Stockholm att dricka kaffe i korridoren och beundra de mer eller mindre nakna männen som rufsiga i håret stapplade ut från rummen i jakt på frukost…
Heltäckande och fin
Nu är det hög tid att packa BB-väskan och sätta ihop en bra playlist på podden.
Musik är otroligt viktigt för oss och vi är musikaliska allätare, något vi hoppas att knodden också ska bli. Men just till förlossningen är det några låtar som passar extra bra:
It’s the end of the world as we know it (and I feel fine) – REM
Push it – Salt n Pepa
Det löser sig – Timbuktu
Ring of fire – Johnny Cash
A little less conversation (a little more action) – Elvis
Hey boy, hey girl – Chemical Brothers
I’m coming out – Diana Ross
Upside down – Jack Johnson
Någon nämnde The final countdown med Europe som lämplig låt att slutligen klämma ut ungen till, men jag hatar den så innerligt att jag aldrig skulle besudla min babys öron med den.
Mannen har fått på sitt ansvar att sätta ihop listan – som givetvis ska inkludera ovanstående låtar. Han såg lite orolig ut och sa att han var rädd att jag skulle bli arg på honom om han la till fel låtar.
Jag sa att hur underbar han än må vara är det mycket stor sannolikhet att jag kommer att bli arg på honom under förlossningen ändå.
Elivs - mannen med föredömlig bäckenföring
Knodden knölar runt konstant och småsparkar i magen, vilket gör det lite svårt att koncentrera sig. Kan den ha ADHD redan nu? Myror i brallan? Eller har ungen bara ärvt sin fars rastlöshet?
Igår höll den på i 12 timmar i sträck, inklusive under hela vattengympapasset. De andra muminmammorna hade roligt åt att jag flöt som en flodhäst under avslappningen, medan magen guppade i sin egen takt.
Hos barnmorskan förra veckan såg bra mina värden ut och magmåttet har stretat över maxkurvan. Hon trodde att det var en rätt rejäl bebis därinne – upp emot fyra kilo vid födsel gissade hon.
Väl utanför sa mannen stolt: ”Fyra kilo, den blir en stor bebis det. Det är fyra paket mjölk. Tänk att bära runt på fyra mjölkpaket hela tiden.”
Lite matt påpekade jag att jag burit omkring på betydligt fler mjölkpaket än så de senaste månaderna. Jag bär på så många mjölkpaket att jag skulle kunna förse en hel mellanstadieklass med mejeriprodukter i en vecka.
Häromdagen var jag på lunch hos en vän, som bor ett litet stenkast från matbutiken Cajsa Warg på Söder.
Jodå, där hittade jag det smaskiga franska smöret jag suktat efter. Jag håller på att reta ihjäl mig på det svenska smörmonopolet och har letat alternativ. Här fanns det, trots att jag hellre skulle köpa mer närproducerade mejerivaror.
Trots den avskräckande prislappen, skulle jag precis lägga smöret i shoppingvagnen, när jag upptäckte det för tillfälligt förhatliga ordet – opastöriserat.
Gaaaah, jag är så trött på att hela tiden tänka på babyns bästa. Själviskt, jag vet, men jag vill kunna äta det som faller mig in.
Här är lite livsmedel som jag också längtar efter att frossa i:
Pata Negra i lövtunna skivor
Brie de Meaux, rinnande i rumstemperatur
Malpeq-ostron, minst ett dussin
Råbiff på innanlår
Sashimi från Roppongi
Små söta smaskiga svartfotingar
Jösses, nu är det många bebisar som har bråttom ut!
Snygga Salma Hayek fick barn i torsdags, en liten Valentina Paloma Pinault. Jag hoppas att Salma inte sällar sig till den sjuka skara Hollywoodskådisar och modeller som är i baddräktsform innan vi andra hinner säga ”trosgördel”. 
Som Eva. Och Heidi.
”Jag har fullt upp” säger Heidi och Eva spär på med att hon har så bra ämnesomsättning.
Ja, det är ju det som är hemligheten till störtslimmandet – not!
Resten av oss får skylla på lättja och en högst medioker metabolism.
Eftersom jag varit på fruktansvärt humör (halsbränna, ryggont, sömnbrist och självömkan tenderar att göra en allt annat än glad), måste jag pigga upp mig själv med lite söta babyprylar.
Moffa, den här Elsa Perettidesignade lilla babyborsten i silver står överst på min önskelista. 
Tyvärr finns det ingen Tiffany & Co på Bermuda (märkligt!), men du kanske hinner förbi butiken på Old Bond Street (eller Sloane Street) när du kommer hem igen?
Ring innan, så kan vi snacka gravyr av initialer. Jag har lite idéer…
Det är inte lätt att vara blivande pappa. Även om jag måste säga att jag har varit en exemplarisk gravid hustru finns det tillfällen då jag inte varit världens lättaste att leva med. Mannen har verkligen ställt upp, även om det inneburit mindre tid på Facebook på kvällarna…
I söndags bakade han, för att jag hade kolhydratcarvings. Ugnsvarma kardemummabullar, mums!
Sent igår kväll gick han självmant upp och masserade mina fötter när de var svullna och trötta.
Och idag när jag plötsligt bara var tvungen att gråta för att jag var så trött på att vara gravid. Först stod han lite handfallen, men kramade sedan om mig och klappade på den guppande magen.
Jag vet inte om jag vågar nämna humöret kan bli ännu värre efter barnet är fött. Jag tänkte gradvis öka gnällandet, för att liksom vänja honom.
Och helt ärligt är det rätt skönt att få vara en bitch ibland.
