Nybörjarpäron

I lördags var jag och mannen och förevigade magen hos fotografväninnan. Det blir nog några jättefina, svartvita bilder! Tyvärr dröjer det minst ett par veckor innan vi får dem eftersom fotografen drar till New York i veckan. Jag är bara glad att vi hann få ihop en plåtning innan lillknodden tittar ut.

När jag stod och tittade på skärmen fattade jag liksom inte att det var MIN mage! Det ser ut som om någon photoshoppat på en stor medicinboll på mig.

Hursomhelst, efteråt firade vid med champagne (fotograf och man) och apelsinjuice (guess who) på Pontus! samt en liten shoppingtur till H&M, där vi införskaffade lite stl 50-kläder och hjälmmössor. Vi är sådana amatörföräldrar att vi var tvungna att ringa min syster för att fråga vad i hela friden ungen behöver den första tiden. Ja, bodies upptill - men nedtill då?

Jag säger som väninnan sa om sin lille J innan han föddes: stackars lille knodd som kommer hem till ett par gröngölingar som oss.

Sammandragningar med stil

Jag har inte hunnit skriva eftersom det varit så stressigt på jobbet. Och det var nog just stressen som utlöste sammandragningarna igår kväll. Jag hade så många och starka att både jag och mannen blev lite stissiga. Här ville man bara sitta i lugn och ro och se CSI Miami när det plötsligt kändes som om någon virat en gasbinda 14 varv runt magen och dragit åt rejält.

Jag tror att min lata livmoder äntligen fått ändan ur vagnen och börjat hårdträna, men det var lite läskigt att veta om det var förvärkar eller förtidigt värkarbete. Mellan sammandragningarna satt jag och googlade. Eftersom jag inte kände något alls nedåt bäckenet och eftersom det är en månad till beräknad förlossning, tydde allt på att det var förvärkar.

Men för säkerhets skull tyckte jag att det var bäst att tajma förvärkarna. Jag satt och andades igenom dem, med mobilens tidtagarur påslaget.
”Ta tid på mig!” pressade jag fram mellan profylaxandetagen.
Mannen rörde sig inte.
”Skriv nedförvärkarna, när de kommer och hur långa de är!”
Mannen såg frågande ut. Har han inte hängt med alls?
”Nu! Hämta papper och penna!”

Mannen reste sig upp och kom tillbaka med första bästa block och skrev ned klockslag. Jag blev så full i skratt när jag såg blocket att jag började skratta mitt i en sammandragning.



Ska det skrivas ned, så ska det uppenbarligen göras med still.

Det går ju att spotta, men...

Eftersom jag även skriver om mat och dryck blir jag ofta inbjuden till en massa trevliga vin- och spritprovningar. Jag är alltid nyfiken på vilken smak julens snaps kommer att få, hur årets beaujolaisskörd blev och vilka drinkar vi kommer att njuta av till sommaren. Men just nu är det inte så kul att gå på dessa tillställningar, även om jag spottar eller tar med mig mannen som min personliga provare.

Igår ringde hurtig PR-människa och bjöd in mig på cognacsprovning.
PR-personer måste enligt lag vara utrustade med obotligt gott humör och en förmåga att alltid se det positiva i varje situation. De är så energiska och lösningsfokuserade att det är ett under att de inte alla rekryterats av diverse internationella institutioner för att få slut på krig, världssvält och vinterkräksjuka. Eller så har de fullt upp med att jobba för andra sidan.

”Det låter jättetrevligt, men jag är höggravid och skulle nog inte få så mycket utbyte av provningen”, svarade jag.
PR-tjejen tänkte till fort och kontrade:
”Det serveras jättegod lunch till.”

Hade hon frestat med dessertbuffé också hade jag sagt ja med en gång.


Choklad är gott, även utan cognac

Drömförlossning

Fick följande mail av väninnan igår:
”Hej! Ville bara säga att jag drömde i natt att er bebis föddes kl 03:46 den 7 oktober. Den hade stora fötter och var lik din man. Skulle det nu råka bli så har vi det här mailet som bevis för att jag är synsk:)”

Och då tyckte uppenbarligen mitt undermedvetna att det var dags att jag hade en egen dröm om förlossningen – ja, nästan den första om graviditeten överhuvudtaget. Min enda andra dröm jag kommer ihåg var för flera månaders sedan och då födde jag en kattunge. För när alla andra gravida drömmer mardrömmar om skräckförlossningar, drömmer jag att det är rea på Chanel.
Tja, vad ska man säga?


En klassisk Chaneltweed för en tusenlapp?
Jag måste drömma!

Inatt drömde jag att jag fick tvillingar - en kille och en tjej. Jag var mycket nöjd över att få två, även om jag var lite överraskad över att de kom fem veckor för tidigt. Mamma var med, men inte mannen, som ju är i London, även i verkligheten. Visserligen saknade jag honom, men kom så där drömlogiskt på att hans frånvaro innebar att jag då kunde döpa bebisarna själv.

Nä, jag tänker inte tala om vad de fick heta.

Magtricket

Att ha gravidmage är lite som att ha med sig en hundvalp överallt. Alla vill klappa, kommentera och fråga. Man syns och alla lägger märke till en. Däremot är den, till skillnad från hundvalp, en rätt värdelös raggningsaccessoar.

Nä, jag letar inte efter en ny man, jag är mycket nöjd med min egen, men en uppskattande blick då och då skulle inte skada. Sällan känner man sig så… så osynlig som när man är gravid. Så asexuell. Inte så att jag förvandlats från Horan till Madonnan direkt, men nästan. Möter jag en mans blick, glider den nästan ofelbart ner över magen och viker sedan bort. För en gångs skulle jag bli glad om den stannade i brösthöjd.

Män borde helt enkelt uppmuntras att barmhärtighetsflirta lite med gravida. I Frankrike och Italien flirtar männen med allt, inklusive kvinnor på smällen, och det en underbar känsla att få känna sig så uppskattad även i det välsignade tillståndet.

Här är de enda som flirtar med mig är spärrvakterna (de ser ju bara huvud och axlar – och kanske lite dekolletage) och servitörer, som flirtar med allt om det innebär dricks. Och baristorna på Sosta på Jakobsbergsgatan, men det beror på en kombination av de två ovanstående (hög disk och dricks). Samt att de är italienare.


Raggningshjälp

Mera magmode

Min initiala shoppinghets fyllde i början av sommaren garderoben, men i samma takt som magen växt har temperaturen sjunkit. Nu är det inte många plagg jag både kommer i och slipper frysa i. Jag lovad mig själv att inte köpa fler mammakläder med bara sex veckor till nedsläpp, men så kom jag på att jag lovade mig själv att klä mig snyggt alla nio månaderna också.
Så det blev en snabb sväng på stan igår. Bilder kommer nästa vecka. I väntan på det kommer några exempel på vad jag haft på mig de senaste veckorna.

070814 v 32

Top: Lindex Mom
Halsband: Chanel
Byxor: H&M Mama
Skor: Nilsons


070815 v 32

Top: Nina Ricci
Kjol: H&M
Skor: Marc Jacobs


070817 v 32

Kofta: Dagmar
Top: H&M + Bella Band
Kjol: American Apparel
Skor: Marc by Marc Jacobs


070829 v 34

Kofta: Dagmar (babykamelhår!)
Klänning: Rodebjer
Strumpbyxor: H&M Mama
Skor: Nilsons

Min nya sängkamrat

Jag har fått en ny sängkamrat. Den är limegrön och böjd. Innan ni börjar tänka snuskiga tankar vill jag tillägga att det är en stor amningskudde som innan barnets ankomst kan användas av gravida för att avlasta diverse kroppsdelar.

Tack vare Form Fix (och snälla syster som lånade ut den) sover jag otroligt mycket bättre och mannen likaså. Han är mycket nöjd med att få dryga 3/4 av sängen, medan jag glatt famnar om min frottéklädda kompis på en liten tanig sängsnutt.



Enda problemet är att jag ligger så stilla på sidan att jag vaknar med otrolig öronvärk. Hela ytterörat är rött och gör ont och om det inte slutar är jag rädd för att jag kommer att ha blomkålsöron à la brottare innan babyn är ute.