Svart och vitt

En mage, två åsikter

Scen 1: Butiksinvigning, Pub

När: Sen kväll, vecka 19

Vem: Redaktör på modetidning

Jag hade en vit, tajt t-shirt, halsband med stora genomskinliga glasstenar och putade så gott jag kunde med den (i mitt tycke) rätt uppenbara magen.

Redaktörskollegan tittade på min Ramlösa och undrade om jag matchade klädseln, särskilt halsbandet, med flaskan och drycken (bara en modemänniska kan komma på en sådan fråga).

Sedan frågade hon om jag inte skulle ta ett glas vitt istället.

”Nä, det går inte för magen”, svarade jag.

”Katarr?”

”Bebis.”

Hon såg mycket förvånad ut och hävdade att den där lilla utbuktningen knappast kunde misstas för en gravidmage.

Scen 2: Mälarpaviljongen

När: Solig eftermiddag, vecka 20

Vem: Manlig vän

Jag hade vida jeans, svart tajt t-shirt och figursydd kavaj (som knappt går att knäppa, men översta knappen hade jag tvingat igen).

Stod jag inte i profil syntes inte magen, tyckte jag.

Vännen mötte mig på trettio meters avstånd med ett strålande leende

”Jag får gratulera!” ropade han och log om möjligt ännu större.

När jag såg lite frågande ut tillade han:

”För du är väl gravid?”

Jodå, så var fallet, försäkrade jag.

”Nä, jag tänkte säga att du annars ätit lite mycket under vintern. När är det dags? I augusti?”

”I mitten av oktober”, svarade jag surt.

”Jaha, för min syster ska ha i slutet av oktober och hon har ingen mage alls. Bara bröst. Men du, du har en riktigt stor mage, du.”

Jag förlät honom när han bjöd mig på kaffe och gav mig komplimanger för min yppiga barm.