Beastie Boys och babyns återkomst

Igår var jag och lill*en på Beastie Boys. Magen guppade glatt till tjugo år gamla hits – tur att bandmedlemmarna till och med är äldre än mig! - även om jag fick parera en del ölstinna, knuffande, medelålders män. Rara väninnan vakade noga över mig och magen och sköt bryskt bort alla som kom i närheten. Som att ha en egen livvakt- på 160 modiga centimeter!



Lite äldre, lite coolare… Som jag, typ.

När jag kom hem hade den stolte fadern hämtat hem den första babyn från den toscanska landsbydgen via London. Ja, egentligen var det ju lill*ns morfar som hämtat den och lämnade den (plus vitaminer till mamma och den allra första presenten till lill*en!) till mannen som var på blixtvisit i den bombhotade huvudstaden.

Mannen hade i sin tur köpt med sig en massa glossiga tidningar och Babylon-böckerna jag saknade, så vår semester kommer att bli toppen, oavsett väder!

Gravidgnäll

Lämning på jobbet och ingen tid eller ork att blogga bra och intelligent. Istället ska jag kort gnälla om mina krämpor.

Jag har fått sjukt ont i ryggen, högt upp vid höger skulderblad. Antagligen är det för att jag snedbelastar och/eller kompenserar, men jag vet inte riktigt hur än. Eller vad jag ska göra. Eftersom mannen är bortrest tillbringade jag gårdagsnatten på jakt efter vetevärmekudden. Ingen lycka. Till slut somnade jag utmattad och arg.

Och så har jag fått halsbränna. Mitt på ljusa dagen. Otroligt obehagligt. Får ta mig till apoteket och införskaffa Gaviscon, den gravida kvinnans Novalucol.

Fötterna svullnar och är ömma mest hela tiden. Efter att ha sett mig försöka massera mina egna fötter (tänk sprattlande skalbagge på rygg, fast med skalet på magen) förbarmade sig mannen häromkvällen. För att det inte ska bli en engångsföreteelse har jag bunkrat upp med diverse pepparmyntsjox för fossingarna.

Vaderna krampar lite på nätterna, men än ar det inte farligare än att jag kan flexa bort det. Ett märkligt knep ska vara att sova med en bordskniv mellan vaderna. Jag är mycket skeptiskt, men nyfiken.

Muminmamman

I två dagar har magen känns synnerligen stor. Jag har bara pustat och flämtat och flodhästat mig. Några mammabyxor har redan börjat strama betänkligt över höfterna. Vad ska jag göra när jag inte kommer i byxor med elastisk midja längre? Börja med toga?

Dessutom har den lill* därinne har levt rövare i timmar åt gången, igår mellan kl 22 och 02. Jäpp, h*n brås på sin mor.

Men tack vare en underbar man kändes det lite bättre igår kväll.

”Du har en mage som ett mumintroll och ett ansikte som en gudinna”, sa han och masserade mina fötter.

Faktiskt precis vad en kvinna som inte längre kan se sina tår vill höra.

Muminmamman med handväskan i fast grepp

Constant craving...

... är inte bara kd langs bästa låt, utan en oerhört korrekt beskrivning av mitt tillstånd. Alla frågar om jag har cravings. Syns det att jag äter tvångsmässigt? Uppenbarligen.

Mina cravings varierar vilt. Några saker håller i sig en längre period, andra är mer övergående. En del, som champagne, kan jag ju inte ge efter för. Andra är sjukt svåra att få tag på. Men här är min topp åtta-lista, bestående mest av amerikansk skräpmat och franska kulinariska fullträffar:

Twizzlers med jordgubbssmak. Inte körsbär, inte lakrits. Tyvärr ofta slut på lokala livsmedelsbutiken. Ska be någon importera en låda eller fem åt mig från USA.


Macaroons från Ladurée. Alla får tjata om Fauchon och Pierre Hermé bäst de vill. Ladurée har godast macaroons och allra, allra godast av dem alla är caramel avec fleur de sel. Mmmmmmmmm…..




Rosa grapefrukt. Jag måste äta en halva varje morgon. Och kära syster, det är ett oskick att förvara dem i kylen. Det gäller för i stort sett all frukt, för övrigt.





QP från McD. Har redan avhandlats, men är också ett måste minst en gång i veckan.



Tarte tatin. På äpplen, inte fikon, persikor eller andra undermåliga fruktsubstitut. Inget tjafs, bara gyllene, knäckiga äpplen med en tunn smördegsbotten.




Kolaglass, alltså caramel avec fleur de sel. Ska experimetera fram ett recept i sommar. Serveras annars på en liten krog i St Jean i södra Frankrike, tillsammans med den godaste tart tatinen jag ätit. Eller på Berthillon
i Paris.




Fikonyoghurt. Har iofs varit min favorit även i som ogravid, men nu har längtan stegrat sig. Om några futtiga veckor får jag äta det dagligen!



Ekologisk lakrits med havrekli. Kombinera nytta med nöje, så att säga. Märket Biofood är toppen och finns i hälsokosthandeln.


Nä, nu är jag så hungrig att jag måste gnaga på en müslibar och låtsas att det är en macaroon.

Haute mama(n)

Salma Hayek är i mina ögon en av världens vackraste kvinnor. Rejält med former, skön attityd och en blick som bidrar till den globala uppvärmningen.

I slutet av sommaren (?) ska hon bli mamma och hon frodas verkligen i rollen som gravid gudinna.


Salma för en månad sedan

Med en pojkvän som François-Henri Pinault, chef för PPR med mäktiga märken som Gucci, YSL, Stella McCartney och Balenciaga under bältet, borde det inte finnas någon ursäkt för att inte se fabulous ut under varenda sekund på smällen.

Tänk att kunna be Tom Ford skapa lite mammakläder åt sig (nä, förresten, med hans märkliga syn på kvinnor skulle det bli knasiga kläder. Hellre Stella då) eller få en specialdesignad YSL-skötväska ("Le Bebe)".

Och jag vill inte ens tänka på vad Salma får för push present. Nämnde jag att Boucheron ingår i lyxkonglomeratet?

Under det ljuslila täcket…

Fram tills nu har jag varit helt ointresserad av babyprylar.
Men när jag igår bara råkade kikade på lite Coachväskor snubblade jag över de här ljuvliga sakerna, med den ännu mer underbara motiveringen:
”Help baby develop an appreciation of luxurious cashmere early on…”

Haha, brås baby det minsta på sina föräldrar kommer det inte vara några som helst problem för den att anpassa sig till ett liv draperat i kashmir.





Åååh, man vill ju bara ha! Men åååh, så otroligt könsstereotypt att de bara finns i rosa och blått.
Lilla livet kan få halsduken i en färg och mössan i en annan, för att riktigt förvilla nyfikna tanter och farbröder.

Fotfantasier

Precis som en rar väninna skulle jag behöva en tam babian för att knäppa mina skor nu (och lite allmän handräckning hemma). Det börjar bli svårare och svårare att böja sig ner och priset för ett par söta, snörade skor är ofelbart halsbränna och yrsel. Hur ska det gå i oktober när man inte kan hasa omkring i flipflops längre?

Pedikyr har jag nästan gett upp allt hopp om, eftersom mina graviditetshormoner får nagellacket att lossna på en kvart. Det jag vill ha är skön massage av svullna fossingar. Som tur är har jag faktiskt fått löfte från ett nagelvårdsställe att få enbart fotmassage där eftersom makens hårdhänta behandling är mer terror än terapi.
Men det är klart, lite lack är piggar ju upp, även om jag snart inte kan se mina tår överhuvudtaget.

Jag kommer ihåg favoritscenen i Bull Durham. Först vilar kameran vid Susan Sarandons extatiska ansiktet, för att sedan långsamt följa kroppen söderut och vi får se henne lustfullt ligga och vrida sig i en säng. Vid fotändan sitter Kevin Costner mellan hennes särade ben – och målar hennes tånaglar.

Never gonna happen hemma.



"Aaah, min sköna, en blodröda nyans skulle passa ditt passionerade sinne"