På BB-packlistan står det bland annat ”sköna kläder åt mig, mannen och bebisen”.
Jag tänker packa ner min vita fluffiga Chanelmorgonrock åt mig själv.
Och så måste jag ut och handla morgonrock åt mannen också. En barnmorska berättade nämligen att det var ett morgonnöje bland personalen på BB Stockholm att dricka kaffe i korridoren och beundra de mer eller mindre nakna männen som rufsiga i håret stapplade ut från rummen i jakt på frukost…
Heltäckande och fin
Nu är det hög tid att packa BB-väskan och sätta ihop en bra playlist på podden.
Musik är otroligt viktigt för oss och vi är musikaliska allätare, något vi hoppas att knodden också ska bli. Men just till förlossningen är det några låtar som passar extra bra:
It’s the end of the world as we know it (and I feel fine) – REM
Push it – Salt n Pepa
Det löser sig – Timbuktu
Ring of fire – Johnny Cash
A little less conversation (a little more action) – Elvis
Hey boy, hey girl – Chemical Brothers
I’m coming out – Diana Ross
Upside down – Jack Johnson
Någon nämnde The final countdown med Europe som lämplig låt att slutligen klämma ut ungen till, men jag hatar den så innerligt att jag aldrig skulle besudla min babys öron med den.
Mannen har fått på sitt ansvar att sätta ihop listan – som givetvis ska inkludera ovanstående låtar. Han såg lite orolig ut och sa att han var rädd att jag skulle bli arg på honom om han la till fel låtar.
Jag sa att hur underbar han än må vara är det mycket stor sannolikhet att jag kommer att bli arg på honom under förlossningen ändå.
Elivs - mannen med föredömlig bäckenföring
Knodden knölar runt konstant och småsparkar i magen, vilket gör det lite svårt att koncentrera sig. Kan den ha ADHD redan nu? Myror i brallan? Eller har ungen bara ärvt sin fars rastlöshet?
Igår höll den på i 12 timmar i sträck, inklusive under hela vattengympapasset. De andra muminmammorna hade roligt åt att jag flöt som en flodhäst under avslappningen, medan magen guppade i sin egen takt.
Hos barnmorskan förra veckan såg bra mina värden ut och magmåttet har stretat över maxkurvan. Hon trodde att det var en rätt rejäl bebis därinne – upp emot fyra kilo vid födsel gissade hon.
Väl utanför sa mannen stolt: ”Fyra kilo, den blir en stor bebis det. Det är fyra paket mjölk. Tänk att bära runt på fyra mjölkpaket hela tiden.”
Lite matt påpekade jag att jag burit omkring på betydligt fler mjölkpaket än så de senaste månaderna. Jag bär på så många mjölkpaket att jag skulle kunna förse en hel mellanstadieklass med mejeriprodukter i en vecka.
Häromdagen var jag på lunch hos en vän, som bor ett litet stenkast från matbutiken Cajsa Warg på Söder.
Jodå, där hittade jag det smaskiga franska smöret jag suktat efter. Jag håller på att reta ihjäl mig på det svenska smörmonopolet och har letat alternativ. Här fanns det, trots att jag hellre skulle köpa mer närproducerade mejerivaror.
Trots den avskräckande prislappen, skulle jag precis lägga smöret i shoppingvagnen, när jag upptäckte det för tillfälligt förhatliga ordet – opastöriserat.
Gaaaah, jag är så trött på att hela tiden tänka på babyns bästa. Själviskt, jag vet, men jag vill kunna äta det som faller mig in.
Här är lite livsmedel som jag också längtar efter att frossa i:
Pata Negra i lövtunna skivor
Brie de Meaux, rinnande i rumstemperatur
Malpeq-ostron, minst ett dussin
Råbiff på innanlår
Sashimi från Roppongi
Små söta smaskiga svartfotingar
Jösses, nu är det många bebisar som har bråttom ut!
Snygga Salma Hayek fick barn i torsdags, en liten Valentina Paloma Pinault. Jag hoppas att Salma inte sällar sig till den sjuka skara Hollywoodskådisar och modeller som är i baddräktsform innan vi andra hinner säga ”trosgördel”. 
Som Eva. Och Heidi.
”Jag har fullt upp” säger Heidi och Eva spär på med att hon har så bra ämnesomsättning.
Ja, det är ju det som är hemligheten till störtslimmandet – not!
Resten av oss får skylla på lättja och en högst medioker metabolism.
Eftersom jag varit på fruktansvärt humör (halsbränna, ryggont, sömnbrist och självömkan tenderar att göra en allt annat än glad), måste jag pigga upp mig själv med lite söta babyprylar.
Moffa, den här Elsa Perettidesignade lilla babyborsten i silver står överst på min önskelista. 
Tyvärr finns det ingen Tiffany & Co på Bermuda (märkligt!), men du kanske hinner förbi butiken på Old Bond Street (eller Sloane Street) när du kommer hem igen?
Ring innan, så kan vi snacka gravyr av initialer. Jag har lite idéer…
Det är inte lätt att vara blivande pappa. Även om jag måste säga att jag har varit en exemplarisk gravid hustru finns det tillfällen då jag inte varit världens lättaste att leva med. Mannen har verkligen ställt upp, även om det inneburit mindre tid på Facebook på kvällarna…
I söndags bakade han, för att jag hade kolhydratcarvings. Ugnsvarma kardemummabullar, mums!
Sent igår kväll gick han självmant upp och masserade mina fötter när de var svullna och trötta.
Och idag när jag plötsligt bara var tvungen att gråta för att jag var så trött på att vara gravid. Först stod han lite handfallen, men kramade sedan om mig och klappade på den guppande magen.
Jag vet inte om jag vågar nämna humöret kan bli ännu värre efter barnet är fött. Jag tänkte gradvis öka gnällandet, för att liksom vänja honom.
Och helt ärligt är det rätt skönt att få vara en bitch ibland.
I lördags var jag och mannen och förevigade magen hos fotografväninnan. Det blir nog några jättefina, svartvita bilder! Tyvärr dröjer det minst ett par veckor innan vi får dem eftersom fotografen drar till New York i veckan. Jag är bara glad att vi hann få ihop en plåtning innan lillknodden tittar ut.
När jag stod och tittade på skärmen fattade jag liksom inte att det var MIN mage! Det ser ut som om någon photoshoppat på en stor medicinboll på mig.
Hursomhelst, efteråt firade vid med champagne (fotograf och man) och apelsinjuice (guess who) på Pontus! samt en liten shoppingtur till H&M, där vi införskaffade lite stl 50-kläder och hjälmmössor. Vi är sådana amatörföräldrar att vi var tvungna att ringa min syster för att fråga vad i hela friden ungen behöver den första tiden. Ja, bodies upptill - men nedtill då?
Jag säger som väninnan sa om sin lille J innan han föddes: stackars lille knodd som kommer hem till ett par gröngölingar som oss.
Jag har inte hunnit skriva eftersom det varit så stressigt på jobbet. Och det var nog just stressen som utlöste sammandragningarna igår kväll. Jag hade så många och starka att både jag och mannen blev lite stissiga. Här ville man bara sitta i lugn och ro och se CSI Miami när det plötsligt kändes som om någon virat en gasbinda 14 varv runt magen och dragit åt rejält.
Jag tror att min lata livmoder äntligen fått ändan ur vagnen och börjat hårdträna, men det var lite läskigt att veta om det var förvärkar eller förtidigt värkarbete. Mellan sammandragningarna satt jag och googlade. Eftersom jag inte kände något alls nedåt bäckenet och eftersom det är en månad till beräknad förlossning, tydde allt på att det var förvärkar.
Men för säkerhets skull tyckte jag att det var bäst att tajma förvärkarna. Jag satt och andades igenom dem, med mobilens tidtagarur påslaget.
”Ta tid på mig!” pressade jag fram mellan profylaxandetagen.
Mannen rörde sig inte.
”Skriv nedförvärkarna, när de kommer och hur långa de är!”
Mannen såg frågande ut. Har han inte hängt med alls?
”Nu! Hämta papper och penna!”
Mannen reste sig upp och kom tillbaka med första bästa block och skrev ned klockslag. Jag blev så full i skratt när jag såg blocket att jag började skratta mitt i en sammandragning. 
Ska det skrivas ned, så ska det uppenbarligen göras med still.
Eftersom jag även skriver om mat och dryck blir jag ofta inbjuden till en massa trevliga vin- och spritprovningar. Jag är alltid nyfiken på vilken smak julens snaps kommer att få, hur årets beaujolaisskörd blev och vilka drinkar vi kommer att njuta av till sommaren. Men just nu är det inte så kul att gå på dessa tillställningar, även om jag spottar eller tar med mig mannen som min personliga provare.
Igår ringde hurtig PR-människa och bjöd in mig på cognacsprovning.
PR-personer måste enligt lag vara utrustade med obotligt gott humör och en förmåga att alltid se det positiva i varje situation. De är så energiska och lösningsfokuserade att det är ett under att de inte alla rekryterats av diverse internationella institutioner för att få slut på krig, världssvält och vinterkräksjuka. Eller så har de fullt upp med att jobba för andra sidan.
”Det låter jättetrevligt, men jag är höggravid och skulle nog inte få så mycket utbyte av provningen”, svarade jag.
PR-tjejen tänkte till fort och kontrade:
”Det serveras jättegod lunch till.”
Hade hon frestat med dessertbuffé också hade jag sagt ja med en gång. 
Choklad är gott, även utan cognac
Fick följande mail av väninnan igår:
”Hej! Ville bara säga att jag drömde i natt att er bebis föddes kl 03:46 den 7 oktober. Den hade stora fötter och var lik din man. Skulle det nu råka bli så har vi det här mailet som bevis för att jag är synsk:)”
Och då tyckte uppenbarligen mitt undermedvetna att det var dags att jag hade en egen dröm om förlossningen – ja, nästan den första om graviditeten överhuvudtaget. Min enda andra dröm jag kommer ihåg var för flera månaders sedan och då födde jag en kattunge. För när alla andra gravida drömmer mardrömmar om skräckförlossningar, drömmer jag att det är rea på Chanel.
Tja, vad ska man säga? 
En klassisk Chaneltweed för en tusenlapp?
Jag måste drömma!
Inatt drömde jag att jag fick tvillingar - en kille och en tjej. Jag var mycket nöjd över att få två, även om jag var lite överraskad över att de kom fem veckor för tidigt. Mamma var med, men inte mannen, som ju är i London, även i verkligheten. Visserligen saknade jag honom, men kom så där drömlogiskt på att hans frånvaro innebar att jag då kunde döpa bebisarna själv.
Nä, jag tänker inte tala om vad de fick heta.
Att ha gravidmage är lite som att ha med sig en hundvalp överallt. Alla vill klappa, kommentera och fråga. Man syns och alla lägger märke till en. Däremot är den, till skillnad från hundvalp, en rätt värdelös raggningsaccessoar.
Nä, jag letar inte efter en ny man, jag är mycket nöjd med min egen, men en uppskattande blick då och då skulle inte skada. Sällan känner man sig så… så osynlig som när man är gravid. Så asexuell. Inte så att jag förvandlats från Horan till Madonnan direkt, men nästan. Möter jag en mans blick, glider den nästan ofelbart ner över magen och viker sedan bort. För en gångs skulle jag bli glad om den stannade i brösthöjd.
Män borde helt enkelt uppmuntras att barmhärtighetsflirta lite med gravida. I Frankrike och Italien flirtar männen med allt, inklusive kvinnor på smällen, och det en underbar känsla att få känna sig så uppskattad även i det välsignade tillståndet.
Här är de enda som flirtar med mig är spärrvakterna (de ser ju bara huvud och axlar – och kanske lite dekolletage) och servitörer, som flirtar med allt om det innebär dricks. Och baristorna på Sosta på Jakobsbergsgatan, men det beror på en kombination av de två ovanstående (hög disk och dricks). Samt att de är italienare.
Raggningshjälp
Min initiala shoppinghets fyllde i början av sommaren garderoben, men i samma takt som magen växt har temperaturen sjunkit. Nu är det inte många plagg jag både kommer i och slipper frysa i. Jag lovad mig själv att inte köpa fler mammakläder med bara sex veckor till nedsläpp, men så kom jag på att jag lovade mig själv att klä mig snyggt alla nio månaderna också.
Så det blev en snabb sväng på stan igår. Bilder kommer nästa vecka. I väntan på det kommer några exempel på vad jag haft på mig de senaste veckorna.
070814 v 32
Top: Lindex Mom
Halsband: Chanel
Byxor: H&M Mama
Skor: Nilsons
070815 v 32
Top: Nina Ricci
Kjol: H&M
Skor: Marc Jacobs
070817 v 32
Kofta: Dagmar
Top: H&M + Bella Band
Kjol: American Apparel
Skor: Marc by Marc Jacobs
070829 v 34
Kofta: Dagmar (babykamelhår!)
Klänning: Rodebjer
Strumpbyxor: H&M Mama
Skor: Nilsons
Jag har fått en ny sängkamrat. Den är limegrön och böjd. Innan ni börjar tänka snuskiga tankar vill jag tillägga att det är en stor amningskudde som innan barnets ankomst kan användas av gravida för att avlasta diverse kroppsdelar.
Tack vare Form Fix (och snälla syster som lånade ut den) sover jag otroligt mycket bättre och mannen likaså. Han är mycket nöjd med att få dryga 3/4 av sängen, medan jag glatt famnar om min frottéklädda kompis på en liten tanig sängsnutt. 
Enda problemet är att jag ligger så stilla på sidan att jag vaknar med otrolig öronvärk. Hela ytterörat är rött och gör ont och om det inte slutar är jag rädd för att jag kommer att ha blomkålsöron à la brottare innan babyn är ute.
