Skönheten och odjuret i magen

Tack och bock!

2008-01-02T22:23:00.000+01:00

Likt professor Balthazar har jag funderat och funderat och...inte kommit på ett briljant namn - så tack U för förslaget! Nu finns det äntligen en ny blogg.

Ni som troget läst, och särskilt ni som kommenterat, antingen här eller via mail, sms eller ansikte mot ansikte, bloggen - ett stort tack för att ni lagt tid och energi på det som skrivits! Jag hoppas att ni haft lika kul på vägen som jag.

Har ni inte tröttnat på eller avskräckts av mina funderingar, klagomål och glädjetjut om allt som rör graviditet, barn och föräldraskap - häng med hit!

Stor kram!

Fråga babyoraklet

2008-01-01T22:17:00.000+01:00

Nu du, Em, nu är det frågestund!

Hur var det att ha en så jobbig förlossning?
Min förlossning var inte alls jobbig. Javisst, den tog lång tid. Och jag kräktes konstant. Men värkarna var inte så smärtsamma och jag till och med charmade personalen genom att vara på så gott humör. Eller så skrattade de bara åt mina lustgasframkallade lustigheter.
Och dessutom - när man föder barn (och efteråt) får man knark. Det är först när man lämnat BB (och morfinet) som det blir jobbigt.

Vad är det bästa med att vara mamma hittills och vad har du upplevt som jobbigast?
De första två veckorna. Att ingen berättar om den känslomässiga bergochdalbanan man dagligen åker. Om de hemska tvångstankarna, som att man ska tappa/kasta ut barnet.
Och att sömnbrist inte har så mycket med antal timmar som sovits att göra– utan dem man missat och upptäcker först när man häller fil i teet, typ.

Det bästa är, inte helt otippat, barnet. När man får första leendet är man, för att citera Kerri Russel, inte en babyslav längre. Plötsligt är det värt alla nattvak, blöjmissöden, skriksessioner och kroppsliga förändringar. Varje leende är magiskt – det sopar bort trötthet och irritation i ett slag. Och när man sitter med en liten sömning bebis som borrar in sitt ansikte mot ens hals och slår små knubbiga armar om en, då bultar modershjärtat så att man tror att det ska sprängas.

Det bästa och sämsta i kombination är förhållandet till pappan. Det har simultant lyckats bli bättre och sämre. Bättre för att man blir nykär i personen som man skapat lilla miraklet med. Sämre för att två personer som båda lider av sömnbrist, är stressade och bor lite trångt redan (host host) verkligen går varandra på nerverna. Som en väninna sa – det borde vara förbjudet att skiljas de två första åren efter man fått barn.

Vilket känner du varit det mest överraskande eller mest oväntade med att bli förälder?
Att jag skulle ha så bra tålamod. Och att man kan känna så starkt för en så liten person man precis träffat. Att man inte kan sluta titta på och förundrats över det lilla mirakel man håller i.
Och att man funderar så mycket över livet – och döden. Jag blir livrädd att mina nära och kära ska råka ut för något.

Bästa rådet?
Det går över.
Kan användas som svar på allt. Som i:
”Jag blir galen, mitt barn sover jättedåligt!”
”Ingen fara, det går över”
eller
”Jag är helt utsövd, mitt barn sover åtta timmar i sträck.
”Vänta bara, det går över.”

Jaja, den sistnämnda kommentaren är inte så poppis. Men den är sann, det har jag lärt mig av bitter erfarenhet.

Ännu en överraskning

2007-12-30T00:31:00.000+01:00

Den hemliga middagsdestinationen igår var Sturehof. Jag och mannen satte på oss finkläderna – jag tog Chanelhalsbandet, som jag numera inte kan ha med små starka bebisnypor i närheten – och mannen hade smoking. Vi åt skaldjursplatå och drack rosa champagne (två glas och jag var helt tonårsfnittrig).

Det hela var jättemysigt, men efter knappt tre timmar utan lille C ville vi båda hem. Men mellan den ljuvliga varma chokladfondanten och taxiresan hem, plockade mannen fram två kuvert. På varje kuvert stod ett datum, ett i februari, ett i mars.
”Du får välja ett datum”, sa mannen ”och så får du öppna kuvertet dagen innan.”

Ooooh, spännande! Och så roligt att ha något att se fram emot när jag kämpar på i januaris oglamorösa snålblåst och snömodd…

Som en extra present sov lillkillen rekordlånga 9,5 timmar i sträck!

Flashback

2007-12-28T13:18:00.000+01:00

Idag är det exakt ett år sedan jag och mannen sade I do till varandra i New York.
Dagen till ära ska mormor vara barnvakt och jag och mannen ska ut och äta middag på en för mig hemlig restaurang.

Enda smolket i bägaren är att jag inte kommer i mina favoritklänningar (det får bli en Madonna för HM med mycket stretch och figurförlåtande draperingar.) och att jag inte lyckats få grepp på det där med pumpningen. Det får bli ett glas vin.

Å andra sidan är ett glas allt som krävs nuförtiden…

Så såg vi ut för ett år sedan

Gravidgravitation?

2007-12-28T13:13:00.000+01:00

Det här kan bli årets sista blogginlägg – men jag lovar att svara på lite gravidfrågor, så än är den här bloggen inte död. Och så länge jag inte kommer på ett smart namn på den nya, måste jag ju skriva någonstans. Typ här.

En rolig upptäckt så här i frosseritider var att jag nästan blivit av med alla gravidkilona.
Jag har med flit inte vägt mig förrän två månader efter förlossningen, men för en vecka sedan var det dags.

Jag har gått ned 20 av de 23 kilon jag gick upp! Hurra!

Nu har jag säkert gått upp några av dem, men jag måste säga att jag är rätt nöjd. Visserligen var jag inte pinnsmal innan och bär på några extra kilon som jag gärna barnvagnsruschar bort under våren. Men ändå.

Det enda problemet är att kroppen inte ser ut som den gjorde. Visst, jag förstår att (och varför) höfterna och bröstkorgen breddats – och att det kanske är permanent. Och att brösten är betydligt större – tyvärr långt ifrån permanent. Men att rumpan halkat betänkligt söderut och blivit mycket plattare kan jag inte komma på någon som helst rimlig förklaring till.

J Lo I ain't

Förlåååt!

2007-12-13T22:40:00.000+01:00

Jag har inte hunnit blogga eller ens kommentera era roliga små inlägg. Nu ska jag försöka hinna med det, när lille C ligger och sussar sött ("Sov när babyn sover" - ha! När ska man hinna gå på toa, borsta tänderna, pussa på mannen och vara en normal människa då?)

Jag är nyfiken på vem som fött och hur det gått, så skriv gärna en kommentar!
Än har blivande babybloggen inget namn, men jag lovar att det kommer efter jul. Tack för namnförslag, förresten. Vi får se vad det blir...

Stor kram!

Hårfager

2007-12-13T22:31:00.000+01:00

Jag älskade mitt hår som gravid! Innan jag blev på smällen tvättade jag det varannan dag. När det var nytvättat hade jag det utsläppt, sedan var jag tvungen att ha det uppsatt. Fram tills nu har jag har jag tvättat det var femte dag och det har varit tjockt och glansigt. Fantastiskt!

För ett par veckor sedan gick jag och klippte mig. Eller ja, den solglasögonbeprydde Hollywoodfrisören tillbringade en stor del av tiden med att reda ut tovor i håret. Sitter man bakåtlutad och ammar dagarna i ändå blir det tovor. Knullrufs utan det roliga, liksom.

Frisören var faktiskt nästan lika imponerad av min hårkvalitet som storleken på mina bröst. ”My God, they’re huge!” sa han och sträckte fram händerna. ”Sorry, de är reserverade för sonen”, svarade jag och slog undan hans labbar.

Nu har håret börjat lossna och bli fett. Fattas bara att brösten skrumpnar nästa vecka.

Dagens sanning

2007-11-26T22:38:00.000+01:00

Det kan låta konstigt, men jag var inte alls förberedd på hur jobbigt det skulle bli EFTER förlossningen. Och hur fantastiskt att man kan göra något så mirakulöst som en människa. Att göra säg, en tidning, ja. Men ett litet liv. Wow.

Som kloka väninnan sa:
”Att få barn är hundra gånger värre än man kan tänka sig och tusen gånger mer underbart.”

Amen.

Blogga bör man...

2007-11-22T10:46:00.001+01:00

Ojoj, jag har levt i en slags amningskoma och att blogga har kommit rätt långt ner på prioriteringslistan. När man knappt hinner äta och duscha, är det vissa saker som får vänta.

Och ja, visst kommer det en babyblogg, men än så länge kommer jag inte på några bättre namn än ”Mamma behöver en drink” och det skulle väl sluta med löpsedlar och socialens ingripande. Vissa har lite svårt för ironi. Mindre förargelseväckande förslag emottages tacksamt.

Än så länge är datorsladden min navelsträng till omvärlden. Mannen gör sitt bästa för att jag ska få behålla åtminstone illusionen av ett glamoröst liv genom att ta hem diverse glossiga tidskrifter. Istället för den årliga julshoppingtrippen till London får jag brittiska Vogues silverglittrande decembernummer och How to Spend It Christmas Unwrapped. Istället för att fönstershoppa på Bond Street, får jag glo på blanka annonser för Graff, Dior och Tiffany’s. Det är faktiskt inte så dumt. Och bra mycket snällare mot plånboken.

På tal om jul och sånt, här är min lilla ängel för en vecka sedan.

Stoppa tjuven!

2007-11-12T19:21:00.000+01:00

BB Stockholm var fantastiskt på alla sätt och vis – miljön, personalen och servicenivån!

Det enda smolket i bägaren var att någon snodde vår champagne. Vi hade ju tagit med en flaska för att fira. Maken till fräckhet gjorde inte bara oss, utan även personalen riktigt ilskna.

Så ni som stal Bollinger ur föräldrakylen – fy skäms! Ni är urusla förebilder för ert nyfödda lilla barn. Hur än jag hade velat att de dyrbara dropparna skulle förvandlas till vinäger i strupen på er, förbjuder min religion mig att förbanna en Bolly.

Och jag tackar min lyckliga stjärna att vi lämnade den specialinköpta flaskan Jacques Selosse hemma. Hade den försvunnit hade jag gett mig på det misstänkta föräldraparet, skrikandes Yngwie Malmsteens numera klassiska fras:
”You’ve unleashed the fucking fury!”

För god för att förbannas

H&M presenterar…

2007-11-08T13:10:00.000+01:00

Idag släpps Cavallikollektionen. Jag är, needless to say, inte där. Varken figur eller plånbok är redo för slinkigt siden med djuriska tryck. Och så har jag en leopardmönstrad Cavalliscarf redan, det får räcka. Istället lanseras något ännu mer exklusivt,nämligen:

H&M presenterar första Callekollektionen!

Sista kortet på Hedda och Calle i magen, kvällen innan värkarna satte igång.

Första mötet mellan Calle och Hedda

Calle, en dag gammal, har däckat på mamma

Ooops

2007-11-06T18:57:00.000+01:00

Just nu har jag ingen tid att blogga, men ambitionen är att göra det varannan dag i alla fall. Och eftersom jag inte gravid längre, får jag skriva om de som är det. Som J Lo.

Visst är det underbart att bli gravidoutad av H&M-aktuelle Roberto Cavalli! Som om vi inte fattat att de fladdrande chiffonvåderna dolde en bebismage…

Märkligt…

2007-10-30T20:55:00.001+01:00

Det blev väldigt surrealistiskt att vara hög på lustgas i förlossningsrummet och samtidigt lyssna på Nouvelle Vagues version av ”Too drunk to fuck”…

Och nu - förlossningsberättelsen

2007-10-29T21:31:00.000+01:00

Jag är helt groggy och överlycklig och hormonsvallande och sömnsvulten.
Men fy fan, det här har nog varit den värsta veckan i mitt liv. Varför säger ingen sanningen? Står det i Mödraskapets stadgar att man inte får berätta hur den första tiden är? Som att tredagarsgråten inte bara kommer på den tredje dagen, den varar i tre dagar också? Som att man inte kan lägga ifrån sig ungen en sekund utan galltjut?
Antagligen för att det inte går att föreställa sig. Och för att man glömt om några veckor.

Hursomhelst, efter den glittrande bokreleasefesten förra torsdagen kom jag hem och skulle bara skriva klart en krönika. Det gjorde jag inte, utan gav upp kl 02.00.
Kl 03.30 vaknar jag av att värkarna kommer igång - ingen tvekan om att det var the real thing här inte. Vi ringer förlossningen, som glatt talar om att det kan hålla på sådär i 24-48 timmar till och att det därför inte är någon brådska.
Kl 09.00 vill jag inte vara hemma längre (och vattnet har gått i omgångar) och kl 10.00 anländer vi till BB Stockholm.
Eftersom (och här kan du blunda, Amalia) bebisen har bajsat i fostervattnet är de lite oroliga och fäster en skalpelektrod på huvudet, men hjärtljuden är bra.
Hela dagen förlöper genom att jag med hjälp av mannen och barnmorska försöker locka ut bebisen med alla möjliga gymnastiska övningar. Men nej. Mina värkar är för svaga och knodden gör inte ens ett försök att ta sig ut.
Jag kräks så fort jag når en värktopp, så dropp får sättas in rätt tidigt eftersom jag inte får behålla någonting. Inte ens de smarriga glassdrinkarna de rara undersköterskorna kommer in med.

Inte för mig...

Kl 23.00 tycker en ny, mer barmhärtig barnmorska att vi ska sätta epidural, vilket görs en halvtimme senare. Smärtan borta! Då får både jag och mannen slumra i ett par timmar.
Kl 02.00 kommer en läkare upp, undersöker mig, berättar att jag är öppen tio centimeter men konstaterar att knodden ligger i vidöppen pannbjudning, det vill säga med ansiktet rakt uppåt. Att det ska roteras och vikas in hakan och så har knodden inte uppmärksammat.
Läkaren rekommenderar snitt innan jag och barnet blir mer utmattade. Eftersom de satt epidural kan jag vara vaken under snittet. Och jag måste säga att det är en märklig känsla av att känna hur magen skärs upp och en bebis brottas och bänds ur mig. Förtjust springer de iväg och väger och mäter honom – 4790 g och 54 cm lång. Alla är förvånade över att det bor en sådan bjässe i mig – och att det finns så mycket fostervatten.

Efter tre dagar åker vi hem, livet har varit ett amningstöcken och givetvis fick vi åka in akut natten till lördagen och få konstaterat att jag fått livmodersinfektion. Jag äter nu tre sorters smärtlindrande och två sorters antibiotika och försöker få någon slags rätsida på tillvaron.
Men vi kämpar på, hela lilla familjen, och gör små framsteg varje dag.

Jag, till exempel, kämpar för att kunna dricka varmt Yogite strax.

Han är här nu!

2007-10-28T16:09:00.000+01:00

Äntligen kom han ut på BF +6!
Kl 02.55 såg vår älskade son lysrören på Danderyds Kvinnoklinik -ja, det slutade med akutsnitt.
Och det var kanske tur - en stor kille på 4790 g och 54 cm bodde i min mage.
Vi mår bra alla tre, veckan som gått har varit himmel och helvete.

Jag håller på att knåpar på förlossningsberättelsen (första gången jag ens öppnar datorn) och väntar på min vadslagsningsvinst...

Väninnorna och knodden på Kung Carl

2007-10-19T00:35:00.000+02:00

Knodden och jag har varit på party ikväll. Kicki Norman hade helt passande releasefest för sin nya bok Väninnorna och Kung Carl på just Hotell Kung Carl. Hela stället var fullt av snygga väninnor i snygga kläder och ett hav av rosa blommor.

En av väninnorna erbjöd mig att låta vattnet gå på hennes paljettklädda Miu Mius. Ja, Miranda förstörde ju Carries fjäderprydda Loboutains på det gravidglamorösa viset. En annan bjöd mig på ett glas bubbel i försök att locka fram knodden. Enligt henne var det så Britt Ekland hjälpte Marie Göranzon att sätta igång sina förlossningar.

Allt minglande gav en del rejäla sammandragningar, som försatte delar av sällskapet i ett tillstånd av alkoholeldad födelsefrenesi. Men givetvis lugnade allt ned sig så fort jag sjönk ner i soffan hemma med datorn i knät.

Och fast jag borde skriva en krönika nu på kvällskvisten fastnar jag i en gammal favoritsysselsättning som annars idkas när mannen är bortrest – jag skrämmer vettet ur mig själv genom att se skräckfilmstrailers på Apple Movie Trailers.

Jag hoppades kunna skrämma fram en liten bebis också, men allt kombinationen skräck och chokladglass gett hittills är hicka hos den lill*.

Contraction-klåpare

2007-10-17T22:16:00.000+02:00

Jag fick tipset om Contraction master, den virtuella värkmätaren, i en kommentar här.
Briljant – i teorin.
”Press space bar when contraction starts”
Ok, det går igång en liten timer.
”Press space bar when contraction ends”
Jaha. Eh, nä.
Det funkar inte. Åtminstone inte på min dator.
Jag har försökt säkert tio gånger under de senaste veckorna.
Så jag sitter med sammandragingar och hamrar ilsket på tangenten, men inte sjutton stängs timern av för det.
Till slut trycker jag på enter-knappen i ren frustration och får börja om från början igen.

Dags att plocka fram stoppuret och det gamla hederliga Prada-blocket igen…

Analogt. Pålitligt.

You bet

2007-10-16T22:33:00.000+02:00

Tjohoo, vadslagning!

Vi har en liten vadslagningslista här hemma: om jag inte minns fel är insatsen en sockerkaka. Varför? Ingen aning. Jag har lagt till era gissningar också. Sockerkakan kan vara virtuell, den är nog nyttigast så (mitt liv snurrar runt snabba kolhydrater just nu).

Uppdaterad 17/10:

15 Syster (sorry, det blev varken på min namnsdag eller din födelsedag)
18 Mannen (älskling, du hinner med din presentation imorgon förmiddag- som det ser ut nu)
19 Mansixxa, Gonza
20 Hedda (för att jag inte har något bättre för mig på lördag), Em, Eva, Alison
21 Moffa (mest för att han vill kunna följa finalen i Rugby-VM i London i lugn och ro), L-J, Karin L
22 U (för att hon ska hinna hem från Tokyo)
24 Blondie (så att vi hamnar där samtidigt)
25 Karin
26 Sofia (pluspoäng för vikt och längd också)

Och nu lite inside info som kanske får er att justera era datum:
Var hos barnmorskan idag och hon konstaterade att magen fortsätter att växa, att knodden är stooor, att huvudet är högt och rörligt och att alla våra värden är bra.

Barnmorskan gjorde en hinnsvepning (låter som något som förekommer i Six feet under, men innebär att man rent fysiskt känner på livmoderhalsen, - munnen och allt annat man kommer åt) och konstaterade att jag var öppen 2 cm. Hon pillade lite på knoddens huvud också, med resultat att den drog sig tillbaka, ännu högre upp.

Nu kommer den aldrig att vilja komma ut.

Ett barn var beställt, tack!

2007-10-15T23:37:00.000+02:00

Mamma berättade att hennes faster, som väntade sitt första barn på trettiotalet, helt sonika hade åkt till sjukhuset på BF-dagen och satt sig i väntrummet.
Hade hon värkar eller ont? frågade personalen.
Nä, inte alls, svarade faster.
Vad gjorde hon då där? undrade de.
Ja, hon skulle ha barn idag. Det var ju det datumet de sagt.

Jag borde ha gjort samma sak igår.
Kan bebisen envisas så kan jag det också.

Bu för barnbutiker

2007-10-14T22:15:00.000+02:00

I och med graviditeten har vi frekventerat en ny typ av butik: barnaffärer. Det är fascinerande att affärer med en sådan drömgrupp av konsumenter – aningslösa och köpstarka – kan misshandla sin position så. Vad gör de för fel? Här är några exempel.

Fruktansvärd inredning
Hallå, här ska det säljas jättegulliga saker som ska göra kidsen harmoniska och smarta.
Och det försöker ni göra under 1500 watts-lysrör och med smutsiga strukturtapeter i hangarliknande butiker? Mitt i innerstan?

Inkompetent personal
Jag erkänner. Jag skrev korkad först, men drabbades av samvetskval och ändrade det till något jag kan utvärdera något bättre. Jag kräver inte en pedagogisk examen. Inte heller att de ska kunna precis allt. Men att åtminstone fejka ett intresse för att ta reda på det vi vill veta, är det för mycket begärt?

Dålig service
Ok, det hör ihop med ovanstående, men förtjänar en egen rubrik.
Första besöket var på Bonti. Vi var där för att titta på – och förhoppningsvis köpa – en barnvagn för femsiffrigt belopp (med lite lulllull). Personalen hade fullt upp med att arrangera ett roligt litet nallebjörnsstilleben på en hylla och det dröjde tio minuter innan de kunde tänka sig att demonstrera en vagn. Och vi var de enda kunderna i butiken.
På Barnbutiken köpte vi en massa saker. Dessutom beställde vi det som de inte hade inne, bland annat en spjälsäng och vinterhjul till Buggan. Efter nästan tre veckor har mannen vägarna förbi och frågar om orderstatus på våra saker. Näe, det hade de ingen aaaaaning om. Inte heller gjorde de några försök att efterforska saken eller beställa nytt.
Behöver vi säga att vi inte kommer att köpa sängen där?
Vi kommer inte heller att köpa den på Babyplanet på Fleminggatan, som inte ens kunde svara på de enklaste frågor om sängen i fråga.

Noll relationsskapande
Det finns faktiskt alternativ, i form av näthandel både i Sverige och utanför gränserna. Då tycker jag att det är konstigt att man inte gör allt (eller ens något) för att försöka knyta till sig föräldrar, som kommer att spendera svindlande summor på barnpryttlar de närmaste tio åren. Minst.

Choklad istället för knodd

2007-10-13T18:34:00.000+02:00

BF-1 idag (beräknad förlossning minus en dag). Tyckte att det är en utmärkt fin höstdag för lill*n att göra en snabb (och smärtfri - drömma kan man ju alltid) entré i världen, men det visar h*n inga tecken på att vilja. Inte minsta lilla tillstymmelse till värk.

Igår höll bebisen på att göra mig galen när den bökade runt och boxade på blåsa och revben medan vi låg och tittade på dvd i sängen. Jag var faktiskt gråtfärdig för att det var så smärtsamt, men inte på ett "oj, det kanske är på gång”- vis. Nä, snarare "stoppa det meningslösa våldet mot mamma, din lille ligist."

I väntan på att knodden ska hitta vägen till frihet dricker vi sammetsmörk varm Valrhonachoklad med mannens goda bröd till.

Filofaxfilur

2007-10-12T12:23:00.001+02:00

Jaha, först slempropp, sedan... inget. Inte en förvärk under natten, inget annat som händer i magen förutom att bebisen gör förvirrade utbrytningsförsök lite norr om naveln.

Vi får se när knodden kommer ut. Den 15 skulle passa bra - då har jag en rad släktingar som är födda. Och den 16 är min systers födelsedag. Hon skulle bli mycket glad över ett mosterskap i present!

Mannen har fått mig att lova att inte föda idag, han har nämligen satt deg som inte ska bakas ut förrän ikväll. (Receptet, skapat av Alice Brax, finns här . Det är helt underbart! Mannen är nöjd eftersom det är det enda brödet hittills som klår Gateaus aprikosbröd i ”packningsgrad” av nötter och frukt.)

Och vid lite närmare bläddrande i kalendern kom han fram till att onsdag kväll passade utmärkt. Då skulle han hinna med en viktig presentation.

Jag frågade om vi kanske skulle vänta till i vår och han svarade att det vore optimalt, men om jag bara kunde knipa fram till jul så vore det bra.

I väntan på vaddå?

2007-10-11T23:50:00.000+02:00

För några timmar sedan gick (kom? lossnade? försvann? ) slemproppen. Det innebär att lill*n kan komma när som helst. Från och med om några timmar till om en vecka. Oerhört nervöst.

Mannen berättade för moffa via msn om denna milstolpe.
Moffa var, precis som alla andra vanliga människor, inte insatt i exakt vad slemproppen är för något. Förutom att det låter rätt läskigt.
”Bloody show heter det på engelska”, försökte mannen för att ytterligare förklara fenomenet.
Nix, inte heller det ringde några klockor.
”Jag tycker att det ska kallas för startskottet”, sa moffa förnuftigt.

På östfronten intet nytt

2007-10-11T08:28:00.000+02:00

Nää. Nada. Niente. Noll.

Tre dagar till beräknad födsel och knodden visar inga tecken på att vilja ut.

Söta blivande mormor skickade biokort, så att jag kan sysselsätta mig på dagtid.
Fast jag jobbar in i det sista.

Dels för att det är kul, dels för att jag behöver pengarna (med tanke på lattepriserna här i stan) och dels för att jag då har en ursäkt att inte rensa upp bland alla udda små plastbyttor i skafferiet som rasar ut varje gång man öppnar dörren.

Gravidglamorös

2007-10-09T08:17:00.000+02:00

Eller stiltips från någon som lärt sig the expensive way

Alaïa* visste vad han gjorde
Svart trikå är aldrig fel. Så här på slutet har jag fyra svarta trikåklänningar som jag praktiskt taget bor i. Två mönstrade, två enfärgade. Två tajta, två lite lösare som kan piffas upp med stor brosch, halsband eller snyggt skärp. Jag kompletterar med mammastrumpbyxor eller stayups och det är lika bekvämt som mysplyschsetet hemma. Fast bra mycket snyggare.

Med tillräckligt dyra accessoarer är det ingen som ser dina svullna vrister
Det finns inget som fångar uppmärksamheten som en glittrande ring, en designerväska eller en snyggt – och strategiskt – draperad sidensjal. Ja, det skulle väl vara en gigantisk mage. Oavsett är det få som sneglar längre söderut än så.

En timme i högklackat är värt en dag i gympadojor
Jo, faktiskt. För att känna sig riktigt snygg finns det nästan inget som går upp emot ett par snygga skor. Så länge man kommer i dem, alltså. Och när man inte gör det längre är det dags för det näst bästa – ett par dyra stövlar.

Hellre överklädd än underklädd
Det är värt att överkompensera när man är gravid. Varför inte klä upp sig? Tids nog kommer man att sitta fastkedjad i en fåtölj och amma dygnet runt. En vit frottélapp över axeln kommer att vara höstens hetaste acccessoar för min del. Alltså passar jag på att använda mina dyra designerscarfar in i det sista.

Lite extra makeup gör mycket
Märkligt nog verkar många tycka att en gravid kvinnas normaltillstånd är omejkad, i mjukisbrallor och med fotriktiga skor. Hemma kanske, men knappast offentligt. Inte om man är hyfsat mån om sitt utseende i vanliga fall. Lite extra fokus på ögonen får dem att glittra och lite foundation och rouge kan fejka fram den där fantastiska lystern alla pratar om.

Looking good, Billy Ray! Feeling good, Louis!
Jäpp, Dan Akroyd och Eddie Murphy i ”Ombytta roller” hade rätt. Mår man bra så ser man bra ut – och vice versa. Jag har varit förskonad från foglossning och svullnader. Jag har kunnat gå rakryggad och ta mig upp från stolar och schäslonger med hyfsad schvung. Å andra sidan har jag gått upp nästan 20 kilo. Tur att det mesta satt sig på magen…

* För er som föddes på åttiotalet eller är lite modemässigt utmanade: Azzedine Alaïa

Så mycket kärlek…

2007-10-08T22:31:00.000+02:00

Jaha, idag är jag i vecka 40. Så här i graviditetens slut (nä, inte bloggens, inte än på ett tag!), vill jag passa på att tacka för alla underbara, underfundiga, roliga och konstruktiva kommentarer!

Och tack alla som hört av sig per mail, sms och telefon med uppmuntrande ord och fikaförslag. Det är inte alltid jag orkar, men jag uppskattar det verkligen!

Tack för blommor, praliner och annat som gör gott för en gravid kvinnas själ. Och tack för champagneflaskorna som dagligen frestar mig. Snart så…

Tack för lån av babyprylar och –kläder, även om jag misstänker att knodden kommer att komma ut storlek 62 och alla söta bodies kommer att vara för små.

Tack till mannen, som bakar underbart bröd, masserar ömma fötter och hjälper mig att se ljust på tillvaron när allt är nattsvart och hormondarrigt. Om jag nu bara kunde få honom att fokusera lite mer på faderskapet och lite mindre på Facebook…

Och tack lilla knodden, för att du ville komma och bo i just min mage!

Nä, det är inte min mage, men den är också fin...

Kärlek och respekt!

Inte riktigt ett med naturen

2007-10-06T10:27:00.000+02:00

Varannan timme eller så under natten gör jag ett oerhört ograciöst lappkast med amningskudden mellan benen och byter under mycket stånk och stön sida. Så även i natt, men den här gången med kommentarer från mannen, som också var vaken.

”När blåvalen vänder sig uppstår det ibland märkliga ljud”, hördes från hans sänghalva.
”Hörru Arne Weise, håll truten, annars åker du på en propp.”
Tystnad.
”Den dräktiga blåvalen är känd för att vara mycket aggressiv.”

Den stora gökungen

2007-10-05T21:39:00.000+02:00

Igår morse var jag hos barnmorskan. Mannen var i Bryssel över dagen – numera blir det inga övernattningar... Barnmorskan kände på magen och uppskattade knodden till 4 kilo redan nu. ”Kan du inte komma ut nu?” frågade hon magen. ”Du ligger ju bara där och tjockar på dig.” Jag instämmer till fullo. Inte heller har den vett att sjunka ner heller, utan huvudet är fortfarande högt och rörligt. Suck.

Jag är en för bra värdinna, det är bara att inse. Jag får helt enkelt strypa tillgången av godsaker som kanelbullar, arraksbollar, plommonsaft och behagliga eftermiddagar i soffan. Kanske kommer den lille ockupanten ut om jag bara lever på kruskakli, kallt vatten och så raska promenader jag mäktar med?

Jag ska bara äta upp de ljuvliga belgiska våfflorna mannen kom hem med. Sedan ska du få se på svältkur, lille snyltare där.

Hur svårt kan det vara?

2007-10-03T21:47:00.000+02:00

Alla skriver att Nicole Richie är så gravidsnygg. Ja, det finns ju en del skräckbilder på hennes pre-gravida stil som onekligen pekar i den riktningen.

Men det är inte svårt att klä sig snyggt när är i v 20, väger 32 kilo, har en stylist som väljer ens outfits och veckans it-bag på armen.

Den riktiga utmaningen är att vara stylish i v 39 och 40. När inga mammabyxor passar längre, när allt man gillar är söndertvättat, uttänjt och söndernött. När den enda klänningen man kommer i börjar se lite skabbig ut av att ha använts dag efter dag. När fötterna är så svullna att gympadojor är enda skoalternativet nu när det är för kallt för flipflops.

Fast det är klart, i Nicoles fall innebär väl en fullgången graviditet att hon äntligen uppnår normalvikt.

Jag borde få medalj redan nu

2007-10-03T16:32:00.000+02:00

I söndags var vi på Ikea. Fatta hur duktig jag var som i vecka 39 tog mig igenom varuhuset med lätt trumpen man i sällskap och 50 000 nyavlönade människor i jakt på bokhyllor, julgranspynt (!) och kastruller.

För första gången var vi på barnavdelningen och slogs än en gång över brist på manual som lämpligen borde skickas ut till blivande föräldrar. Det läggs alldeles för mycket fokus på förlossning och alldeles för lite på vad som händer sedan och vad som behövs i inköp. Ska man ha täcke eller filt? Madrasskydd eller bädmadrass - eller kanske både och? Jag profylaxandade mig igenom det hela och kom ut i ett zenliknande transtillstånd, som bara bröts när jag upptäckte att de utlovade femkronorskorvarna var slut. Mannen tänkte snabbt till och köpte punchrullar istället.

Det enda som kan vara värre är att ha två trumpna familjemedlemmar i släptåg, varav den ena utrustad med rejäla stämband och noll sociala skills. Hur det går får ni nog läsa om i, säg, december.

Boa schmoa

2007-10-01T09:40:00.000+02:00

Jag håller på med mitt sista frilansuppdrag och det går inte snabbt. Allt går för övrigt i snigelfart just nu. Och bara för att jag inte kliver upp kl 07.00 och sitter på ett kontor innebär inte att jag inte har att göra. Att vara höggravid är ett heltidsjobb i sig – en uppfattning som inte delas av alla i hushållet.

Jag börjar tro att mannen ser mig som en praktisk kombinerad husa/fastighetsskötare. Imorse när han ställde morgontéet på sängkanten sa han lite i förbifarten:
"Toppen om du kunde plocka iordning lite idag, kanske tvätta ett par maskiner. Och min översta byrålåda kärvar." Jaha, och?

Jag är ledsen, men jag har ingen som helst instinkt att boa. Mannen har en pedantinstinkt som är ett permanent inslag i hans personlighet. Inget fel på det. Tack vare honom är det rent och snyggt hemma. Det hade varit lämpligt om jag också hade blivit tokorganiserad och gripits av en stark lust att rensa garderober och byrålådor.

Däremot är jag stolt över att felbevisa all särartsfeminister och konservativa typer som anser att kvinnor har en naturlig instinkt att förbereda inför förlossningen. Min boa-gen är uppenbarligen trasig.

Eller är jag en av Darwins felande länkar?

Var hälsad sköna morgonstund…

2007-09-30T22:15:00.000+02:00

På BB-packlistan står det bland annat ”sköna kläder åt mig, mannen och bebisen”.
Jag tänker packa ner min vita fluffiga Chanelmorgonrock åt mig själv.
Och så måste jag ut och handla morgonrock åt mannen också. En barnmorska berättade nämligen att det var ett morgonnöje bland personalen på BB Stockholm att dricka kaffe i korridoren och beundra de mer eller mindre nakna männen som rufsiga i håret stapplade ut från rummen i jakt på frukost…

Heltäckande och fin

Spellista för en spädis

2007-09-27T17:08:00.000+02:00

Nu är det hög tid att packa BB-väskan och sätta ihop en bra playlist på podden.
Musik är otroligt viktigt för oss och vi är musikaliska allätare, något vi hoppas att knodden också ska bli. Men just till förlossningen är det några låtar som passar extra bra:

It’s the end of the world as we know it (and I feel fine) – REM

Push it – Salt n Pepa

Det löser sig – Timbuktu

Ring of fire – Johnny Cash

A little less conversation (a little more action) – Elvis

Hey boy, hey girl – Chemical Brothers

I’m coming out – Diana Ross

Upside down – Jack Johnson

Någon nämnde The final countdown med Europe som lämplig låt att slutligen klämma ut ungen till, men jag hatar den så innerligt att jag aldrig skulle besudla min babys öron med den.

Mannen har fått på sitt ansvar att sätta ihop listan – som givetvis ska inkludera ovanstående låtar. Han såg lite orolig ut och sa att han var rädd att jag skulle bli arg på honom om han la till fel låtar.

Jag sa att hur underbar han än må vara är det mycket stor sannolikhet att jag kommer att bli arg på honom under förlossningen ändå.

Elivs - mannen med föredömlig bäckenföring

My name is Bebis. Jättebebis.

2007-09-26T08:31:00.000+02:00

Knodden knölar runt konstant och småsparkar i magen, vilket gör det lite svårt att koncentrera sig. Kan den ha ADHD redan nu? Myror i brallan? Eller har ungen bara ärvt sin fars rastlöshet?

Igår höll den på i 12 timmar i sträck, inklusive under hela vattengympapasset. De andra muminmammorna hade roligt åt att jag flöt som en flodhäst under avslappningen, medan magen guppade i sin egen takt.

Hos barnmorskan förra veckan såg bra mina värden ut och magmåttet har stretat över maxkurvan. Hon trodde att det var en rätt rejäl bebis därinne – upp emot fyra kilo vid födsel gissade hon.

Väl utanför sa mannen stolt: ”Fyra kilo, den blir en stor bebis det. Det är fyra paket mjölk. Tänk att bära runt på fyra mjölkpaket hela tiden.”
Lite matt påpekade jag att jag burit omkring på betydligt fler mjölkpaket än så de senaste månaderna. Jag bär på så många mjölkpaket att jag skulle kunna förse en hel mellanstadieklass med mejeriprodukter i en vecka.

Inte för allt smör i Småland…

2007-09-25T13:40:00.000+02:00

Häromdagen var jag på lunch hos en vän, som bor ett litet stenkast från matbutiken Cajsa Warg på Söder.

Jodå, där hittade jag det smaskiga franska smöret jag suktat efter. Jag håller på att reta ihjäl mig på det svenska smörmonopolet och har letat alternativ. Här fanns det, trots att jag hellre skulle köpa mer närproducerade mejerivaror.

Trots den avskräckande prislappen, skulle jag precis lägga smöret i shoppingvagnen, när jag upptäckte det för tillfälligt förhatliga ordet – opastöriserat.

Gaaaah, jag är så trött på att hela tiden tänka på babyns bästa. Själviskt, jag vet, men jag vill kunna äta det som faller mig in.

Här är lite livsmedel som jag också längtar efter att frossa i:
Pata Negra i lövtunna skivor
Brie de Meaux, rinnande i rumstemperatur
Malpeq-ostron, minst ett dussin
Råbiff på innanlår
Sashimi från Roppongi

Små söta smaskiga svartfotingar

Grattis Salma – och alla andra!

2007-09-24T10:43:00.000+02:00

Jösses, nu är det många bebisar som har bråttom ut!

Snygga Salma Hayek fick barn i torsdags, en liten Valentina Paloma Pinault. Jag hoppas att Salma inte sällar sig till den sjuka skara Hollywoodskådisar och modeller som är i baddräktsform innan vi andra hinner säga ”trosgördel”.

Som Eva. Och Heidi.
”Jag har fullt upp” säger Heidi och Eva spär på med att hon har så bra ämnesomsättning.

Ja, det är ju det som är hemligheten till störtslimmandet – not!

Resten av oss får skylla på lättja och en högst medioker metabolism.

Blir knodden som sin far behövs den verkligen!

2007-09-20T09:21:00.000+02:00

Eftersom jag varit på fruktansvärt humör (halsbränna, ryggont, sömnbrist och självömkan tenderar att göra en allt annat än glad), måste jag pigga upp mig själv med lite söta babyprylar.

Moffa, den här Elsa Perettidesignade lilla babyborsten i silver står överst på min önskelista.

Tyvärr finns det ingen Tiffany & Co på Bermuda (märkligt!), men du kanske hinner förbi butiken på Old Bond Street (eller Sloane Street) när du kommer hem igen?

Ring innan, så kan vi snacka gravyr av initialer. Jag har lite idéer…

Bullpappa

2007-09-19T22:02:00.000+02:00

Det är inte lätt att vara blivande pappa. Även om jag måste säga att jag har varit en exemplarisk gravid hustru finns det tillfällen då jag inte varit världens lättaste att leva med. Mannen har verkligen ställt upp, även om det inneburit mindre tid på Facebook på kvällarna…

I söndags bakade han, för att jag hade kolhydratcarvings. Ugnsvarma kardemummabullar, mums!

Sent igår kväll gick han självmant upp och masserade mina fötter när de var svullna och trötta.

Och idag när jag plötsligt bara var tvungen att gråta för att jag var så trött på att vara gravid. Först stod han lite handfallen, men kramade sedan om mig och klappade på den guppande magen.

Jag vet inte om jag vågar nämna humöret kan bli ännu värre efter barnet är fött. Jag tänkte gradvis öka gnällandet, för att liksom vänja honom.

Och helt ärligt är det rätt skönt att få vara en bitch ibland.

Nybörjarpäron

2007-09-17T21:37:00.000+02:00

I lördags var jag och mannen och förevigade magen hos fotografväninnan. Det blir nog några jättefina, svartvita bilder! Tyvärr dröjer det minst ett par veckor innan vi får dem eftersom fotografen drar till New York i veckan. Jag är bara glad att vi hann få ihop en plåtning innan lillknodden tittar ut.

När jag stod och tittade på skärmen fattade jag liksom inte att det var MIN mage! Det ser ut som om någon photoshoppat på en stor medicinboll på mig.

Hursomhelst, efteråt firade vid med champagne (fotograf och man) och apelsinjuice (guess who) på Pontus! samt en liten shoppingtur till H&M, där vi införskaffade lite stl 50-kläder och hjälmmössor. Vi är sådana amatörföräldrar att vi var tvungna att ringa min syster för att fråga vad i hela friden ungen behöver den första tiden. Ja, bodies upptill - men nedtill då?

Jag säger som väninnan sa om sin lille J innan han föddes: stackars lille knodd som kommer hem till ett par gröngölingar som oss.

Sammandragningar med stil

2007-09-14T11:02:00.000+02:00

Jag har inte hunnit skriva eftersom det varit så stressigt på jobbet. Och det var nog just stressen som utlöste sammandragningarna igår kväll. Jag hade så många och starka att både jag och mannen blev lite stissiga. Här ville man bara sitta i lugn och ro och se CSI Miami när det plötsligt kändes som om någon virat en gasbinda 14 varv runt magen och dragit åt rejält.

Jag tror att min lata livmoder äntligen fått ändan ur vagnen och börjat hårdträna, men det var lite läskigt att veta om det var förvärkar eller förtidigt värkarbete. Mellan sammandragningarna satt jag och googlade. Eftersom jag inte kände något alls nedåt bäckenet och eftersom det är en månad till beräknad förlossning, tydde allt på att det var förvärkar.

Men för säkerhets skull tyckte jag att det var bäst att tajma förvärkarna. Jag satt och andades igenom dem, med mobilens tidtagarur påslaget.
”Ta tid på mig!” pressade jag fram mellan profylaxandetagen.
Mannen rörde sig inte.
”Skriv nedförvärkarna, när de kommer och hur långa de är!”
Mannen såg frågande ut. Har han inte hängt med alls?
”Nu! Hämta papper och penna!”

Mannen reste sig upp och kom tillbaka med första bästa block och skrev ned klockslag. Jag blev så full i skratt när jag såg blocket att jag började skratta mitt i en sammandragning.

Ska det skrivas ned, så ska det uppenbarligen göras med still.

Det går ju att spotta, men...

2007-09-12T10:28:00.000+02:00

Eftersom jag även skriver om mat och dryck blir jag ofta inbjuden till en massa trevliga vin- och spritprovningar. Jag är alltid nyfiken på vilken smak julens snaps kommer att få, hur årets beaujolaisskörd blev och vilka drinkar vi kommer att njuta av till sommaren. Men just nu är det inte så kul att gå på dessa tillställningar, även om jag spottar eller tar med mig mannen som min personliga provare.

Igår ringde hurtig PR-människa och bjöd in mig på cognacsprovning.
PR-personer måste enligt lag vara utrustade med obotligt gott humör och en förmåga att alltid se det positiva i varje situation. De är så energiska och lösningsfokuserade att det är ett under att de inte alla rekryterats av diverse internationella institutioner för att få slut på krig, världssvält och vinterkräksjuka. Eller så har de fullt upp med att jobba för andra sidan.

”Det låter jättetrevligt, men jag är höggravid och skulle nog inte få så mycket utbyte av provningen”, svarade jag.
PR-tjejen tänkte till fort och kontrade:
”Det serveras jättegod lunch till.”

Hade hon frestat med dessertbuffé också hade jag sagt ja med en gång.

Choklad är gott, även utan cognac

Drömförlossning

2007-09-09T21:10:00.000+02:00

Fick följande mail av väninnan igår:
”Hej! Ville bara säga att jag drömde i natt att er bebis föddes kl 03:46 den 7 oktober. Den hade stora fötter och var lik din man. Skulle det nu råka bli så har vi det här mailet som bevis för att jag är synsk:)”

Och då tyckte uppenbarligen mitt undermedvetna att det var dags att jag hade en egen dröm om förlossningen – ja, nästan den första om graviditeten överhuvudtaget. Min enda andra dröm jag kommer ihåg var för flera månaders sedan och då födde jag en kattunge. För när alla andra gravida drömmer mardrömmar om skräckförlossningar, drömmer jag att det är rea på Chanel.
Tja, vad ska man säga?

En klassisk Chaneltweed för en tusenlapp?
Jag måste drömma!

Inatt drömde jag att jag fick tvillingar - en kille och en tjej. Jag var mycket nöjd över att få två, även om jag var lite överraskad över att de kom fem veckor för tidigt. Mamma var med, men inte mannen, som ju är i London, även i verkligheten. Visserligen saknade jag honom, men kom så där drömlogiskt på att hans frånvaro innebar att jag då kunde döpa bebisarna själv.

Nä, jag tänker inte tala om vad de fick heta.

Magtricket

2007-09-06T09:38:00.000+02:00

Att ha gravidmage är lite som att ha med sig en hundvalp överallt. Alla vill klappa, kommentera och fråga. Man syns och alla lägger märke till en. Däremot är den, till skillnad från hundvalp, en rätt värdelös raggningsaccessoar.

Nä, jag letar inte efter en ny man, jag är mycket nöjd med min egen, men en uppskattande blick då och då skulle inte skada. Sällan känner man sig så… så osynlig som när man är gravid. Så asexuell. Inte så att jag förvandlats från Horan till Madonnan direkt, men nästan. Möter jag en mans blick, glider den nästan ofelbart ner över magen och viker sedan bort. För en gångs skulle jag bli glad om den stannade i brösthöjd.

Män borde helt enkelt uppmuntras att barmhärtighetsflirta lite med gravida. I Frankrike och Italien flirtar männen med allt, inklusive kvinnor på smällen, och det en underbar känsla att få känna sig så uppskattad även i det välsignade tillståndet.

Här är de enda som flirtar med mig är spärrvakterna (de ser ju bara huvud och axlar – och kanske lite dekolletage) och servitörer, som flirtar med allt om det innebär dricks. Och baristorna på Sosta på Jakobsbergsgatan, men det beror på en kombination av de två ovanstående (hög disk och dricks). Samt att de är italienare.

Raggningshjälp

Mera magmode

2007-09-05T09:09:00.000+02:00

Min initiala shoppinghets fyllde i början av sommaren garderoben, men i samma takt som magen växt har temperaturen sjunkit. Nu är det inte många plagg jag både kommer i och slipper frysa i. Jag lovad mig själv att inte köpa fler mammakläder med bara sex veckor till nedsläpp, men så kom jag på att jag lovade mig själv att klä mig snyggt alla nio månaderna också.
Så det blev en snabb sväng på stan igår. Bilder kommer nästa vecka. I väntan på det kommer några exempel på vad jag haft på mig de senaste veckorna.

070814 v 32

Top: Lindex Mom
Halsband: Chanel
Byxor: H&M Mama
Skor: Nilsons

070815 v 32

Top: Nina Ricci
Kjol: H&M
Skor: Marc Jacobs

070817 v 32

Kofta: Dagmar
Top: H&M + Bella Band
Kjol: American Apparel
Skor: Marc by Marc Jacobs

070829 v 34

Kofta: Dagmar (babykamelhår!)
Klänning: Rodebjer
Strumpbyxor: H&M Mama
Skor: Nilsons

Min nya sängkamrat

2007-09-03T11:28:00.000+02:00

Jag har fått en ny sängkamrat. Den är limegrön och böjd. Innan ni börjar tänka snuskiga tankar vill jag tillägga att det är en stor amningskudde som innan barnets ankomst kan användas av gravida för att avlasta diverse kroppsdelar.

Tack vare Form Fix (och snälla syster som lånade ut den) sover jag otroligt mycket bättre och mannen likaså. Han är mycket nöjd med att få dryga 3/4 av sängen, medan jag glatt famnar om min frottéklädda kompis på en liten tanig sängsnutt.

Enda problemet är att jag ligger så stilla på sidan att jag vaknar med otrolig öronvärk. Hela ytterörat är rött och gör ont och om det inte slutar är jag rädd för att jag kommer att ha blomkålsöron à la brottare innan babyn är ute.

Men ändå…

2007-08-30T10:47:00.000+02:00

Allt gnäll om stor mage, trötta fötter (med vidhängande blivande mamma) och åderbråck är ändå värt det när man känner lilla livet knöla runt därinne.

Häromnatten vaknade jag av att jag låg på sidan med ena handen under magen. Och i handen vilade en liten fot. (Ja, i ärlighetens namn kan det ha varit en hand, en armbåge, ett knä eller annan kroppsdel, men fot låter finare.)

Då insåg jag vad som väntar. Och hur otroligt mycket jag längtar efter att möte lill*n därinne, öga mot öga.

Ursäkta, jag tror den där är min

2007-08-30T10:24:00.000+02:00

Häromdagen stötte jag på en branschkollega och hennes bedårande lilla bump. När skulle hon ha, tro? Den sjätte … oktober – inte december eller kanske januari, som jag trodde. Nädå, en vecka före mig och med en minimage det knappt fick plats en babychichuahua i.
”Jag började ha mammakläder för en vecka sedan”, kvittrade hon glatt och svassade iväg i slitsad pennkjol och stilettklackar. Kvar stod jag i ett bomullstält, svullna vrister och med minnet av mina första mammabyxor, inköpta i vecka 16.

Och imorse skulle jag ta på mig ovan nämnda mammabyxor fick jag givetvis dem inte över magen. De var mina lite finare byxor och eftersom jag inte vill köpa nya nu. Och inte trodde jag väl då att magen skulle växa ur allt trikåtyg och stretch? Nä, jag trodde - ok, då, hoppades - att min mage skulle vara betydligt mer lik hennes än min egen muminbuk.

Men varför görs inte mammabyxor som kan växa med magen? Visst att jag gått upp några kilon även kring lår och höfter, men jag är fortfarande samma storlek som ogravid. Men nu med mage.

Jag får väl sjava runt i jeans tills knodden kommer ut. Kollegan kommer säkert att nysa ut en liten unge och vara tillbaka i stuprören innan löven faller.

Bitter, moi?

Insomnia

2007-08-27T15:11:00.000+02:00

Kommer ni ihåg Stephen Kings bok om mannen som sov mindre och mindre för varje natt som gick och långsamt höll på att bli galen?
Tja, ungefär sådär känner jag det.

Klockan 23.30 igår vaknade mannen av att jag stod upp i sängen och bankade med sopkvasten i taket, fly förbannad. Vad hade hänt?

Jo, det hela började i fredags. Jag skulle på helgkonferens på Stenungsbadens Yacht Club (jo, jag tackar) och såg fram emot en skön helg med intressanta föredrag, varma bad i badkar, sovmornar och smarriga hotellfrukostar.

Verkligenheten var dock en helt annan. Hotellrummet var lika litet som en fängelsecell (sans snygg cellkamrat som Scofield)och obetydligt mer ombonat.

Badrummet innehöll dusch, toalett, handfat och väggfast duschcrèmehållare. Och det var lyhört. Alla steg i korridoren hörde jag, alla spritstinna kommentarer – både utanför fönstret och utanför dörren. Hela natten. Dessutom fanns det inte varmvatten, däremot ett överflöd av kärlekskranka och högljudda personer i varierande grad av påklädnad. På det hela taget var det en stationär Finlandsfärja – utan taxfreebutik.

Under hot om att omedelbart lämna skutan, förlåt, stället, fick jag ett nytt, betydligt större rum – fortfarande utan badkar – men skadan var redan skedd. Jag gjorde vad vilken höggravid kvinna som helst skulle gjort – jag ringde mamma. Som tur är var hon i Göteborg, hade inga helgplaner och tog gärna emot dottern för lite ompyssling.

Väl hemma i Stockholm igår kväll var jag utmattad. Även om jag sovit nio timmar hos mamma, hade jag ändå inte återhämtat mig. Jag låg i sängen och försökte sova när den nyinflyttade grannen ovanför satte igång och spelade hårdrock på högsta volym. Man spelar inte hårdrock i sitt sovrum om man är över 20 år. Inte halv tolv en söndagkväll i alla fall. Så jag hämtade kvasten, klättrade mödosamt upp i sängen och försökte banka kraftfullt i taket. Det gick sådär.

Mannen satte sig upp, tittade på mig och sa åt mig att ta det lugnt. Ta det lugnt? Förstod han vilken kraftanstränging som krävdes för att rulla ur sängen, hämta kvasten och dunka i taket?

Och det krävdes några djupa profylaxandetag för att inte sopa till honom.

Höstens trendform...

2007-08-27T10:22:00.000+02:00

Fysiskt mår jag bra, förutom den där stora bulan mitt fram som är i vägen överallt - i sängen, i klädväg, i hissar, på t-banan och på jobbet.
Den är rund för det mesta, men ibland lägger sig skrutten på tvären och magen ser helt fyrkantig ut.
Den matchar höstens nya boxform på kläder...

Sublimerat supande

2007-08-23T21:28:00.000+02:00

Jag har shoppat så mycket att jag maxat två kreditkort och sålt av så många aktier att jag antagligen orsakat Stockholmsbörsens nedgång på egen hand. Har jag gått från njutningsfull, men likväl måttfull, shoppare till ett fullt utvecklat fall av shopoholic utom all kontroll på några futtiga månader? Och i så fall - varför?

Väninnans teori är att jag nu när jag inte får ta en AW-drink är min idé av happy hour en liten shoppingtur efter jobbet. När jag shoppar är det i själva verket mitt undermedvetna som tar sig en liten champagne cocktail.

Det låter ju fullt logiskt. Och sunt.

Ähum.

Magen Inc

2007-08-21T10:51:00.000+02:00

Imorse pinnade vi iväg till mödravården igen. Ja, mannen älgade, jag pinnade. ”Du ser så rolig ut”, sa han kärleksfullt. ”Du ser ut som en liten boll med små smala ben. Som en huvudfoting, men med mage istället.”

Ja, det är nog dagens sanning. Jag ser ut som Mike Wazowski, fast med två ögon. Och något mindre grön. Och maken är inte riktigt lika pälsbeklädd som Sulley.

Magen stretar mot maxpunkten på tillväxtkurvan. Efter lite klämmande på magen trodde barnmorskan inte att det är en jättebebis, snarare är det mycket vatten som skvalpar runt därinne.
”I mean, what's the bloody point”, tänkte jag, precis som Basil Fawlty, ”att vara så här stor om det bara är vatten?”.
Tills väninnan förnuftigt påpekade att mycket fostervatten är att föredra framför en jättebebis när det är dags att föda.

En mycket bra poäng.

Modehösten 2007 ser mörk ut. Beach 2008 också, för den delen.

2007-08-20T09:25:00.001+02:00

Som om det inte vore traumatiskt nog att växa ur hela sin garderob på några månader, nu börjar det gå upp för mig att man inte direkt skuttar i sina skinny jeans en vecka efter man fött barn.
Väninnan bidrog med en berättelse ur verkliga livet 6 veckor efter
förlossning:

Promenad på Katarinabangata, med nyblivna mamman iförd jeans
och svart tröja med röd barnvagn framför passerar tre fyllon på en parkbänk som samtalar med varandra.

Fyllo 1 (man): ”Guuud stackars flicka hon har precis fått en nyfödd bebis och nu ska ha hon ha en till!!!!”

Fyllo 2 (man): ”Äh, hon är bara fet.”

Fyllo 3 (kvinna): ”Men korkskallar. Tror ni magen drar i hop sig på en gång?! Va?!”

Några sekunders eftertänksamhet.

Fyllo 2 (man): ”Äh, hon är bara fet.”

Gudrun och jag

2007-08-17T10:09:00.000+02:00

Igår var del två av profylaxkursen.
Massagetekniker för mannen att använda på mig – bra.
Le grand final av Gudruns Schymans förlossningsfilm – mindre bra.
Hon är jättecool och har ingen annan smärtlindring än andningen. Men det är inte vackert, det kan jag inte säga. Att ungar var en så frapperade nyans av blått när de kom ut hade jag ingen aning om.

Följande frågor snurrade runt i huvudet resten av kvällen:
Vad sjutton har jag gett mig in på?
Är det för sent att ångra sig?
Varför ska ett stort runt objekt ut genom ett alldeles för litet utrymme?
Är inte formen på det mänskliga huvudet felkonstruerat?
Varför finns det inte bara en liten lucka på magen som öppnas när tiden är inne?

”Ska ni föda naturligt?” frågade en av New York-vännerna på blixtvisit i Sverige.
”Ja, vi får väl se”, svarade jag. ”Fast jag är inte emot smärtlindring på något sätt. Jag kommer nog att vråla efter en epidural till slut.”
Vännen såg lite konfunderad ut.
”Med naturligt menar jag, ja, den naturliga vägen. I New York gör alla kejsarsnitt.”

Coneheads - jag önskar att vi vore släkt

PS Välkommen till världen lilla E, som föddes igår.

Fotknölar? Sooo last season

2007-08-16T09:24:00.000+02:00

Jag har inte sett mina fotknölar på ett par veckor. De enda skorna jag bekvämt kan ha på mig är mina superurringade och annars för stora Marc Jacobs-ballerinor. Till och med sneakers stramar åt.

Ändå försöker jag med högläge, mycket vatten och raska (nåja) promenader. Till ingen nytta.

I Frankrike svullnade fötterna efter en vecka, höll i sig i två dagar (lagom till att vi skulle på stjärnkrog och fötterna såg ut som kassler i de annars sätt sexiga sandaletterna...) och försvann. Förmodligen för att jag intog horisontalläge betydligt fler timmar än jag gör nu, med heltidsjobb och fulltecknad fritid.

När jag fikade med bedårande väninnan igår, beklagade jag mig över att allt söder om knäna (ja, axlarna, om vi ska vara ärliga) svullnat på ett oroväckande sätt. Väninnan kikade ner på mina stackars fossingar och utbrast:
”Ooooooh! De ser ut som babyelefantfötter!”

Det sägs att det inte finns någon ursäkt att bära Crocs, men jag är så häääär nära att köpa ett par. Bara så att ni vet.

Snart har jag inget val...

PS Välkommen till världen lille L, som föddes i natt!

Modemässig mage

2007-08-14T22:22:00.000+02:00

Den här veckan springer Stockholms fashionistas benen av sig i sina högklackade Marc Jacobs och Chloés för att hinna med alla visningar. Jag gjorde ett tappert försök idag att både hänga med i tempo och modegrad, något som är lite svårt på grund av junior. Svart Rodebjerklänning, orange Hermèsskärp och svarta dansskor var snyggt och rätt representativt – fast alla andra var 198 centimeter i sina klackar och pinnsmala.

Efter visningarna smet jag förbi Natalie Schuterman och nöp åt mig en Nina Ricci-top som var nedsatt med mer än 3 500 kronor. För att trösta mig lite.

Eftersom jag kom hem, slet av mig kläderna och slängde mig i soffan med de svullna fötterna i högläge hann jag inte föreviga min outfit. Istället bjuder jag på några andra. Och jag ber om ursäkt för dålig skärpa och stökig bakgrund.

Skönheten och odjuret presenterar ett urval ur S/S 07:

070603

Klänning: H&M Mama
Väska: Paloma Picasso
Skor: Miu Miu

070604

Top: Topshop Maternity
Byxor: H&M Mama
Skor: Prada

070621

Kofta: Zara
Top: H&M
Sjal: American Apparel
Kjol: American Apparel
Väska: Coach (med Prada väskparfym)
Skor: Gamla flamencoskor

070731

Kofta: Dagmar
Klänning: Rodebjer
Väska: Prada
Skor: Miu Miu

070803

Top: Twist & Tango
Jeans: Lindex Mom
Skor: Nike

Ap-gott

2007-08-13T10:53:00.001+02:00

Jo, apropå Agent Provocateur – deras nya massageoljor är också underbara! Jag blandar lite ylang-ylang-olja i min vanliga magolja på kvällen för lite extra väldoft. Om den är oemotståndligt sensuell vet jag inte, men JAG känner mig mysig i den.

Tuberosen är så underbar att den sparar jag till särskilda tillfällen och matchar med en tung, tropisk, vitblommig doft, som Fracas eller Carnal Flower.

Menage à trois är aldrig fel...

Och så innehåller det mycket b-vitamin

2007-08-12T22:22:00.001+02:00

Igår var jag och mannen på inflyttningsfest. Temat var raggare och det var helt rätt med tanke på att våra vänners nya våning ligger på Sveavägen, där det igår var årlig raggarträff. Hela gatan var proppfylld med trimmade vrålåk, män i skinnvästar, ölpimplare på pickupflak och musik på högsta volym.

Men hur klär sig en raggarbrud? Och hur klär sig en gravid raggarbrud? Femtiotalsspätta? Inte så enkelt med markerad midja när man är i vecka 31. Nä, det fick bli blöjraggare med humor istället.

Jag letade Drottninggatan och Västerlånggatan upp och ner i jakt på en t-shirt med den klassiska och utskällda texten ”Öl byggde denna vackra kropp”. Alla som klagar på att medelålders, stormagade herrar skvalpar omkring i sådana ser uppenbarligen i syne. Tröjorna finns inte att få tag på.

Nåja, det bidde uppvikta jeans, vita pumps, fusktribaltatuering, liten scarf, hästsvans, sotade ögon och tisha med ett nästan lika roligt och nästan obegripligt budskap:

Roligast var när vi under kvällens poängpromenad gjorde en vätskekontroll på Hard Rock Café och en grupp raggare från Hedemora, som gillade storstaden, haket och finölet ,förtjust flockades kring min tröja.
”Vad står det? Ja, fan, det stämmer det!”
”Tänk om jag hade haft en sådan för 18, nej 17 år sedan…” (Oklart vad som hade hänt då, mannen i fråga tappade tråden och balanssinnet ungefär samtidigt och han avslutade aldrig meningen.)
Och den enda kvinnan i sällskapet frågade lite försynt:
”Men det gäller väl inte nu när du är gravid?”
”Jo, i synnerhet”, svarade jag artigt och sippade på min cola utan rom.

Räddaren i nöden

2007-08-10T14:30:00.000+02:00

En räddning i värmen är Wayne's Coffees islatte, som finns att få koffeinfri och med kanelsirap. Mums! Och fy skäms på de kaffekedjor som inte erbjuder decaf. Ett par koppar kaffe om dagen är knappast skadligt - fast för att hålla vilda babyn i magen lugn är koffeinfritt klyftigt.

Men allra, allra bäst är dock Coffe Bean & Tea Leafs Black Forest Ice Blended med grädde och krossade chokladdoppade espressobönor i... Aaaaahhhh

Förlossning grundkurs, 20 p

2007-08-10T10:44:00.000+02:00

Går alla på så kallade föräldrakurser?
Mannen började se lite svettig ut när han insåg att vi kommer att ha kurser av födelserelaterade slag från och med nu fram till förlossningen.
Vi kommer att bli fullblodsproffs på det här med födelse, eller åtminstone skramla ihop nog med kunskap motsvarande en termins heltidsstudier.

Först ska vi lära oss andas. Igår var det tre timmars kurs i en svettig och syrefattig lokal vid Norra Bantorget. Läraren var jätterar och engagerande. Mannen tyckte att det hela var bra, men segt. Jag var glad över att verkligen få honom delaktig. Jag har utsett honom till min coach med ansvar för andning, underhållning och förfriskningar.
Mannen sken upp som en sol när läraren uppmanade alla partners att nypa mammorna riktigt hårt för att simulera en värk. Med en sadistisk glimt i ögat nöp han tag i min axel och fick en stackars nerv i kläm. När jag tjöt till sa han:
”Du måste räkna med att det gör ont. Värkarna under förlossningen kommer att vara mycket värre.”
”Men då får jag bita dig”, kontrade jag.

Jag - kontrollfreak och grubblare - har en tendens att överintellektualisera allt, så jag måste lära mig att lämna hjärna och kontroll till mannen. (Inte för att han har brist på det annars, förstås.) Mitt jobb är att fysiskt föda fram vår bebis.
Fast om jag inte kan koppla av och fokusera på andningen när någon sparkar mig i revbenen (bebisen, inte mannen) och godstågen gnisslar i bakgrunden – hur i hela fridens namn ska jag kunna göra det när jag har värkar?!

Nästa vecka kommer del två av kursen.
Några veckor senare ska vi lära oss om ”normal förlossning”, smärta och komplicerad förlossning samt livet med babyn under tre kvällar.
Sedan ska vi på visning av förlossningsavdelningen. På dagtid.

Om jag lockar med lustgas finns det i alla fall en liten chans att jag får med mannen.

Underfin

2007-08-09T09:13:00.001+02:00

Jag har funderat lite över du anonyma norskas kommentarer. Hur ska man vara fin under när man är gravid? Och när man ammar?

Svaret är ju alltid annars att pigga upp sig med något litet från La Perla, Spoylt eller Agent Provocateur. Men nä, jag kommer inte att köpa en Agent Provocateur amnings-BH för 1500 spänn sedan stylistkollegan berättar att allt man bär som ammande snart blir urtvättat och stinker av sur mjölk.

För några veckor sedan upptäckte jag att det blir mer och mer obekvämt med byglar i behån. Lite sorgligt för någon vars första behå var en Wonderbra och som tycker att pushup är lika nödvändigt som solskydd.

Jag knatade iväg till Lindex, som faktiskt har förvånansvärt bra priser och service. Fast utbudet är lite klent. Eller så är det bara svårt att plötsligt vara en 85 D, när man levt som 75 B. Jag kom hem med några reafynd, ett par praktiska, någon riktigt läcker – lila, genomskinlig och med matchande trosor. HM hade också några acceptabla amningsbehår. Priset var toppen, passformen sådär och utseendet snyggt, men inte spännande: svart, spetsprydd bomull.

Det är sååå skönt med en bygellös behå, som inte kläms mellan bröst och mage när man sitter ner. Men det saknas lite lyft. Och varför finns det inte snygga hudfärgade amningsbehåar?! Vitt, svart och endast i undamtagsfall rosa är det jag lokaliserat.

Dessutom händer det saker söder om midjan och balansen – för att uttrycka det diskret – är betydligt mer lättrubbad än tidigare. Nätta nylonsaker, hur exklusiva de än må vara, varken känns eller ser så kul ut. Bomullsboyshorts är det absolut bästa. För den som ändå prompt vill bära Agent Provocateur rekommenderar jag deras klassiska bomullsbrief.

Jodå, min rumpa ser ut sådär. Eller såg. Eller nåt.

Välkommen, lille OP Andersson

2007-08-08T11:32:00.000+02:00

Man ska sjunga mycket för barnet, har vi fått höra.
Sagt och gjort - mannen och jag bestämde oss för att stämma upp i sång. Men så kom vi på att vår repertoar är ähum, mycket studentikos. Vi kan nämligen bara snapsvisor.
Äsch, huvudsaken är väl att barnet hör våra röster och en glad melodi, tänkte vi och klämde i med klassiker som ”Det satt en mås”, ”I Norrland växer”, ”Fredmans epistel nr 21”.

Så kom jag att tänka på när mina föräldrar för sådär trettio år sedan fick ett bekymrat samtal från personalen på det dagis där min syster gick. De hade påträffat syster, sittandes på golvet, sjungandes ”Ta dig en vodka, tavarisch, en liten vodka”, komplett med handrörelser och allt. Huuur hade hon lärt sig det, undrade personalen.

Föräldrarna skruvade lite på sig och mumlade något om en kräftskiva i Norrland och ett tvåårigt musikaliskt underbarn.

Alla goda ting är tre

2007-08-07T21:09:00.000+02:00

Gråtmolnen är som bortblåsta. Precis som det svenska sommarlågtrycket kommer de säkert tillbaka, men just nu råder det strålande sol och högtryck på hormonfronten.

Igår hittade vi det troligtvis sista exemplaret i stan av Barnvagnen Vi Vill Ha.
Idag fick vi plats på BB Stockholm.
Imorgon ska jag träffa en massa andra kvinnor med vackra, stora magar och utbyta roliga historier om våra krämpor, partners och utskjutande kroppsdelar.

Nä, helt tätt är det ju inte

2007-08-06T10:13:00.000+02:00

Jag läcker fortfarande som ett såll. Fast mest är det tårkanalerna som det sprutar ur.

I fredags grät jag för att jag inte kände för att gå på fest. Och så blev jag ledsen för att mannen fick gå själv och grät lite mer. Och när han gått, grät jag för att jag var ensam hemma.

I lördags grät jag lite under Prideparaden för alla som förföljs för sin sexuella läggning. Och för sina politiska åsikter. Och för sina religiösa övertygelser. Och för alla som är ensamma. Och utsatta. Och små.

I söndags grät jag för att föderskornas helgon heter Anna. Det heter jag också. Och för att Jesus mormor också hette det (ja, det stod i boken jag läste). Och det är så fint. Och så grät jag lite mer.

Jag är knäpp.

Fast jag flyter fortfarande

2007-08-03T23:39:00.000+02:00

Händelsen utspelade sig i Frankrike den 21 juli. Men jag vill passa på att varna känsliga läsare. Det här är den nakna sanningen - i dubbel bemärkelse:

Imorse när jag och mannen satt och tittade i en karta över regionen för kunna guida väninna på besök, kände jag en droppe på höger lår. Jag tittade anklagande på mannen, som dock inte såg speciellt svettig ut.

”Du droppar svett på mig”, sa jag medan jag tittade på hans ansikte.

”Det kanske var lite från håret, jag blaskade precis kallt vatten i ansiktet”, svarade han.

Några sekunder senare kom en droppe till. Nu tittade både jag och mannen frågande upp i taket.

”Det läcker”, konstaterade jag, trots att det varit strålande sol den senaste månaden. Några rör i taket fanns det inte heller och vi bor ju högst upp.

Plötsligt landade en genomskinlig droppe till på vänster lår. Var sjutton kom det ifrån?

Jag tittade närmare på låret. På bästa CSI-vis beräknade jag droppens position och bana. Och insåg att ja, det är mitt bröst som är ursprunget. Något kommer ur mitt bröst. Colostrum, mer känt som råmjölk.

Både jag och mannen skrattade så vi grät.

”Du läcker lika mycket som regalskeppet Vasa”, frustade mannen mellan skrattanfallen.

Spårlöst försvunnen

2007-08-02T11:37:00.000+02:00

Fick precis följande mail av mannen inför helgens babyprylinköpsrunda:

"Du har fått uppdraget att se över hur vi kan genomföra en orienteringsövning i BabyBermuda-triangeln under morgondagen efter jobbet, från kl 1600, sextonhundra.
Om uppdraget genomförs med betyget 'mission complete' finns möjlighet att förtjäna den åtråvärda 'silverskeden'. Om inte, då uppdraget når status 'mission failed', kommer din överbefälhavare att vara ond och hänsynslös."

Det hela låter mycket spännande, men även farligt. Vi kommer att försvinna i BabyBermuda-triangeln och följande kommer att stå i nästa veckas SvD:
"Välklätt par i trettioårsåldern försvann spårlöst under fredagseftermiddagen i centrala Stockholm. Mannen är lång, solbränd och lätt skäggig, kvinnan bar på stor mage samt Pradaväska. Vittnen såg paret lämna Babyplanet på Karlbergsvägen i riktning mot Norrtullsgatan. Målet var, enligt uppgifter till polisen, babybutiken Bonti, men paret nådde aldrig fram. Ring polisens tipstelefon. "

PS. Min överbefälhavare, pyttsan.

Nä, det är minst fyra därinne

2007-08-01T15:42:00.000+02:00

Jag har en gigantisk mage. Vilket folk givetvis inte kan låta bli att kommentera. Igår kom jag hem till mannen och hasplade ur mig:

”Om en person till frågar mig om jag ska ha tvillingar, då…då…”

”Vaddå, då blir det tvillingar eller?”, svarade mannen retsamt.

Jag måste bli bättre på snabba comebacks.

Rött+rosa+rund=snyggt

2007-08-01T10:19:00.000+02:00

Rara – och hysteriskt roliga – rödtotten Isla Fisher ska ha barn med Borat, förlåt Sasha Baron Cohen i höst.
Så här bedårande var hon inför premiären av nya filmen Hotrod med medspelare Adam Samberg.
Tyvärr har jag ingen koll på klänningen.

Någon som vet vem som designat?

Perfekt, förutom lite VPL

Kanske dags att börja fundera på skolor, trots allt

2007-07-31T15:29:00.000+02:00

”Vad har ni köpt åt bebisen?” frågade söta väninnan över lunch.
”Vi köpte jättesöta kläder på Petit Bateau."
”Och förutom det har ni alltså spjälsäng?”
”Nä, vi har inte köpt någonting alls.”
”Vagn?”
”Nix.”
”Varför inte då?”
"Tja, det känns liksom lite tidigt. Och det är fortfarande inte verkligt att det kommer en bebis.”
”Men rara lilla människa, med den där magen – hur kan det inte ha gått upp för dig att du ska ha barn?”

Touché.

Jäpp, här finns sött för stora och små

Sanningen är att vi inte riktigt får tummen ur. Och vi velar.
Exempel på detta: jag och mannen har fortfarande en 22 tums(nåja, den kan vara 28)-TV eftersom vi efter fyra år fortfarande inte kan enas om den ultimata platt-TV:n.
Och efter tre år är vi inte överens om vad vi ska ha för byrå i sovrummet.

Med det som ledstjärna kommer knodden att få en vagga år 2010 och kanske en barnvagn årsmodell '12...

Moby Dick möter Musse Pigg

2007-07-30T21:59:00.000+02:00

Två veckor på Rivieran i kortformat. Här är del ett:

2007-07-15

Vecka 27

Träningsabsolutist

Jag ligger och läser Fashion Babylon i skuggan på balkongen.

Tittar slött ut på den enorma yachten som ligger ankrad i vår lilla vik. Ombord stretar besättningen i vitt och khaki med att feja, putsa och hålla det blänkande vidundret i miljardklass rent. Ett däck upp ligger en lycraklädd kvinna och balanserar – rätt oengagerat - på en Pilatesboll.

Jag suckar och känner mig oerhört trött bara av att bara titta på dem. Lill*en buffar och sparkar och ålar mer än någonsin.

Skönt att någon får lite motion.

2007-07-16

Vecka 28

Bad mother

”Hur gammal är den lilla tjejen?” frågar mannen när vi sitter på restaurangen här på Rivieran.

Jag tittar på ungen. Söt, med lockigt hår på ett huvud som den håller upprätt. Tja, äldre än en månad. Och hon kan nog inte gå än. Alltså yngre än ett år.

Jag kan känna igen märke och modell på en designerhandväska på 200 meters håll, men jag har ingen aning om hur stor en bebis är. Är jag en dålig mommy-to-be?

”När du väl får barn kommer alla dina prioriteringar att förändras”, säger väninnan som födde för ett halvår sedan, när hon hör om mina senaste inköp. ”Plötsligt kommer väskor, skor och senaste säsongens kläder att verkar så oviktiga, så futtiga” fortsätter hon, inte utan den lite lätt överlägsna tonen i rösten, som nygifta och nyblivna föräldrar tenderar att ha. De som VET.

”Ja, svarar jag, ”det är ju därför jag passar på att köpa dem nu.”

2007-07-17

Moby Dick

Idag gick vi till den lilla hemliga stranden, dit få turister hittar och lokalbefolkningen inte vallfärdar i stora klungor.

Några barnfamiljer, några tjej- respektive killgäng och så vi två – blekast på stranden.

Sällan har jag känt mig så blek. Inte vackert Boticelli- eller Tizianvit, utan monokromt ljust skär i matchande pastellpuderrosa bikini. Jämfört med tjugoåriga, pepparkaksbruna fransyskor i minimala bikinis och navelpiercings kände jag mig som den mytiska vita valen.

Extra tydligt blev det när jag skulle i och ur vattnet, en brant kant med handflatsstora stenar som gör en Ursula Andressuppstigning stört omöjlig. Särskilt när tyngdpunkten är framflyttad betänkligt.

Jag tröstar mig med att de soldyrkande unga kommer att bli rynkiga i förtid.

Långsint, moi?

2007-07-18

Musens hämnd

Till vår vik kommer stora kryssningsfartyg med jämna mellanrum. Typ varje dag. Monsterbåtar fyllda av amerikaner och alla aktiviteter de kan tänkas gilla. Det finns klätterväggar, pooler och en massa restauranger.

Oftast brukar de vara relativt tysta. Men det finns undantag - karaoke på däck. Det upptäckte vi när vi skulle sova en kväll och tonerna av "Baby Jane" (!?) ekade ut över Medelhavet. Ilsket slet jag upp balkongdörrarna och stirrade ut i mörkret mot fartyget som var upplyst som en julgran. Disney Magic hette hon. På skorstenen var samma silhuett som sprättades bort av mamma på PoP-kläderna för nära trettio år sedan.

What are the odds?

Magen och jag vid Medelhavet

2007-07-20T23:42:00.000+02:00

Den kompakta radiotystnaden som ratt fran min sida beror pa att jag befinner mig langt fran narmaste internetuppkoppling och skamligt nara Medelhavets 24-gradiga vatten.

Jag skriver varje dag, aven om min uraldriga dator inte vill prata med det tradlosa natverket. Amerikansk-franska kontaktproblem, uppenbarligen.

Magen mar bra, jag sjalv har det harligt, forutom att jag just i dag ar jakligt trott pa att vara gravid.

Randig terror

2007-07-11T09:13:00.000+02:00

Som liten bar jag och syster matchande randiga kläderna från Polarn och Pyret. Ja, mamma sprättade förstås bort Musse Pigg-märkena – amerikansk kulturimperialism, nej tack. (Detta var innan vi flyttade till USA och tvångsmatades med Disney till frukost, lunch och middag.)

Som gravid har jag kommit i kontakt med Polarn och Pyret igen. Och tillåt mig att ifrågasätta- inte designen, som är fin - men mönstret på PoP:s mammaklänningar. Förlåt, men tvärrandigt? På gravida? Hur tänkte de då? På småknoddar är det jättesött, på vuxna kvinnor med stora magar inte så smickrande.

Notera den finurliga fotovinkeln, inte rakt framifrån här inte

Bärarna av klänningar hävdar att de är det skönaste man kan ha på sig. Må så vara. Men jag vägrar ändå. Dels för att jag inte vill vara en gravidklädesklon. Och ska jag vara gravidbekväm hemma blir det lite Juicyplysch för mammor eller min supersköna Zoeteeklänning med gott om utrymme för magen.

Den senare kan jag gärna visa mig offentligt i också. Så fort det blir varmt – om det nu blir det i år....

Om du tyckte "Alien" var läskig, älskling

2007-07-10T11:39:00.000+02:00

Vi var hos BM (barnmorska) imorse och mätte magen för första gången. Lite större än medel, men fortfarande inom normalkurvan. Eftersom jag är lite kortare än genomsnittet, är det inte så konstigt att jag upplever magen som gigantisk. Järnvärde och blodtryck är låga, men segar sig upp med hjälp av Niferex respektive lakrits.

Ljudet av 150 små hjärtslag per minut fick ögonen att tåras hos en ovanligt hormonstinn och labil blivande moder.
Och labiliteten gör att jag fortfarande är jättesur på vår BM som glömde att skriva upp oss hos BB Stockholm och nu är det oklart vart vi hamnar. Mannen har dock lovat att tjata in oss där (och han kan vara mycket övertygande), så jag lugnar mig. Han kan vinna många pluspoäng genom att visa lite mer engagemang.
Ja, jag inser att det nog bara är att vänta tills barnet kommer innan han fattar vidden av det hela. Han hade i alla fall vett nog att se kärleksfull och deltagande ut idag. Men det han har (stundtals) i empati saknar han i teori. När jag frågade vilken trimester är jag i svarade han ärligt att han inte hade den blekaste aning om vad en trimester var för något.

Jag får hota med att han kommer att få göra alla inköp själv när jag är hemma med knodden om han inte engagerar sig nu. Tanken på att stressad och svettig själv manövrera igenom främmande butiker, fullproppade med plastprodukter med okänd funktion, högljudda mammor och skrikande småbarn borde räcka för att få honom at vilja fixa det mesta redan nu.

Annars blir det ”Nightmare at Babyland – bland barnvagnarna kan ingen höra dig skrika”…

Lite viktlöshet skulle inte skada

2007-07-09T22:20:00.000+02:00

Typiskt. Värsta graviditetskrämpan hittills tycks inte vara direkt relaterad till magen. Det är den förbaskade värken i bröstryggen på höger sida. Jag trodde det skulle bli lite bättre efter sjukgymnastbesök i fredags och gravidmassage på Axelsons spa i lördags. Sjukgymnastbesöket var bra med rar sjukgymnast, men massagen utförd med mig grenslandes en stol under kall lysrörsbelysning var allt annat än avkopplande.

Nä, tacka vet jag gravidmassagen dagen efter! Det var superskönt att ligga på ett massagebord med hål för både mage och tuttar! Jag blev lite full i skratt när jag tänkte på lill*en liksom hängandes viktlös upp och ner (som om h*n skulle bry sig). Snyggt, stilren inredning och det vanliga melodiska bakgrundsbruset.

Massören frågade vilken kroppsdel som tagit mest stryk av graviditeten och när jag svarade ”Egot” (ja, han hade precis kommit till min cellulitstinna och svällande lår) fnissade han förtjust. Efteråt fick jag källvatten och dämpat ljus att klä på mig i. Fast tyvärr var prisskillnaden desto större också. Frikort kontra sexhundranågonting spänn.

Jag försöker hitta en ställning där jag kan sitta och skriva. Just nu är det liggandes i soffan med uppdragna knän och datorn i knät med skärmen vinklad nedåt, mot mig. Jag känner mig som Fuglesang vid liftoff.

Lika många G, men med betydligt mindre entusiasm.

Det finns inga dumma frågor…

2007-07-07T11:28:00.000+02:00

Jo det finns det. För att citera Dogbert ”Vilka frågor ställer då dumma människor? Eller blir de smarta precis innan de frågar?”

På nätet finns diverse sajter för (blivande) föräldrar. Här finns smarta, roliga och empatiska blivande mammor. Och raka motsatsen.

Nedan följer några helt autentiska frågor – samt mina svar. Nä, givetvis skrev jag inte dem i några forum. Fattar de inte grundläggande biologi och kemi kan man inte kräva att de ska förstå ironi.

F: Jag fick lite vin i munnen, men svalde inte. Kan det skada mitt barn?
S: Fråga Bill Clinton, han inhalerade inte och blev president för världens mäktigaste land. Och hur då ”fick”? Låg du under bag-in-boxen hemma och gapade?

F: Jag är i veckan 8 och har använt nässpray två gånger. Är det farligt för babyn?
S: Bara om det innehåller asbest.

F: Hur gör man en flicka?
S: På precis samma sätt som man gör en pojke.

F: Jag är i vecka 9 och ja vaknar alltid på magen på morgonen, är det farligt för barnet?
S: I v 9 är barnet stort som en jordgubbe, klart att du inte kan klämma det på något vis. Vaknar du på huvudet kanske det är dags att oroa sig. Mest för dig.

F: Jag har fått för mig att jag hört att de nya personnumrena för i år ska vara 070-nånting, stämmer det?
S: Ja, men bara om du är Telenor eller Tele2-kund. Teliakunder får 073.

Hur fasiken ska de här människorna uppfostra barn?
Kan de ens montera ihop IKEA-spjälsängen?

Albert Einstein sa det bäst:

"Det finns två företeelser som är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Jag är dock inte säker på den förstnämnda."

Beastie Boys och babyns återkomst

2007-07-05T10:15:00.000+02:00

Igår var jag och lill*en på Beastie Boys. Magen guppade glatt till tjugo år gamla hits – tur att bandmedlemmarna till och med är äldre än mig! - även om jag fick parera en del ölstinna, knuffande, medelålders män. Rara väninnan vakade noga över mig och magen och sköt bryskt bort alla som kom i närheten. Som att ha en egen livvakt- på 160 modiga centimeter!

Lite äldre, lite coolare… Som jag, typ.

När jag kom hem hade den stolte fadern hämtat hem den första babyn från den toscanska landsbydgen via London. Ja, egentligen var det ju lill*ns morfar som hämtat den och lämnade den (plus vitaminer till mamma och den allra första presenten till lill*en!) till mannen som var på blixtvisit i den bombhotade huvudstaden.

Mannen hade i sin tur köpt med sig en massa glossiga tidningar och Babylon-böckerna jag saknade, så vår semester kommer att bli toppen, oavsett väder!

Gravidgnäll

2007-07-04T14:41:00.000+02:00

Lämning på jobbet och ingen tid eller ork att blogga bra och intelligent. Istället ska jag kort gnälla om mina krämpor.

Jag har fått sjukt ont i ryggen, högt upp vid höger skulderblad. Antagligen är det för att jag snedbelastar och/eller kompenserar, men jag vet inte riktigt hur än. Eller vad jag ska göra. Eftersom mannen är bortrest tillbringade jag gårdagsnatten på jakt efter vetevärmekudden. Ingen lycka. Till slut somnade jag utmattad och arg.

Och så har jag fått halsbränna. Mitt på ljusa dagen. Otroligt obehagligt. Får ta mig till apoteket och införskaffa Gaviscon, den gravida kvinnans Novalucol.

Fötterna svullnar och är ömma mest hela tiden. Efter att ha sett mig försöka massera mina egna fötter (tänk sprattlande skalbagge på rygg, fast med skalet på magen) förbarmade sig mannen häromkvällen. För att det inte ska bli en engångsföreteelse har jag bunkrat upp med diverse pepparmyntsjox för fossingarna.

Vaderna krampar lite på nätterna, men än ar det inte farligare än att jag kan flexa bort det. Ett märkligt knep ska vara att sova med en bordskniv mellan vaderna. Jag är mycket skeptiskt, men nyfiken.

Muminmamman

2007-07-01T20:00:00.000+02:00

I två dagar har magen känns synnerligen stor. Jag har bara pustat och flämtat och flodhästat mig. Några mammabyxor har redan börjat strama betänkligt över höfterna. Vad ska jag göra när jag inte kommer i byxor med elastisk midja längre? Börja med toga?

Dessutom har den lill* därinne har levt rövare i timmar åt gången, igår mellan kl 22 och 02. Jäpp, h*n brås på sin mor.

Men tack vare en underbar man kändes det lite bättre igår kväll.

”Du har en mage som ett mumintroll och ett ansikte som en gudinna”, sa han och masserade mina fötter.

Faktiskt precis vad en kvinna som inte längre kan se sina tår vill höra.

Muminmamman med handväskan i fast grepp

Constant craving...

2007-06-29T15:33:00.000+02:00

... är inte bara kd langs bästa låt, utan en oerhört korrekt beskrivning av mitt tillstånd. Alla frågar om jag har cravings. Syns det att jag äter tvångsmässigt? Uppenbarligen.

Mina cravings varierar vilt. Några saker håller i sig en längre period, andra är mer övergående. En del, som champagne, kan jag ju inte ge efter för. Andra är sjukt svåra att få tag på. Men här är min topp åtta-lista, bestående mest av amerikansk skräpmat och franska kulinariska fullträffar:

Twizzlers med jordgubbssmak. Inte körsbär, inte lakrits. Tyvärr ofta slut på lokala livsmedelsbutiken. Ska be någon importera en låda eller fem åt mig från USA.

Macaroons från Ladurée. Alla får tjata om Fauchon och Pierre Hermé bäst de vill. Ladurée har godast macaroons och allra, allra godast av dem alla är caramel avec fleur de sel. Mmmmmmmmm…..

Rosa grapefrukt. Jag måste äta en halva varje morgon. Och kära syster, det är ett oskick att förvara dem i kylen. Det gäller för i stort sett all frukt, för övrigt.

QP från McD. Har redan avhandlats, men är också ett måste minst en gång i veckan.

Tarte tatin. På äpplen, inte fikon, persikor eller andra undermåliga fruktsubstitut. Inget tjafs, bara gyllene, knäckiga äpplen med en tunn smördegsbotten.

Kolaglass, alltså caramel avec fleur de sel. Ska experimetera fram ett recept i sommar. Serveras annars på en liten krog i St Jean i södra Frankrike, tillsammans med den godaste tart tatinen jag ätit. Eller på Berthillon
i Paris.

Fikonyoghurt. Har iofs varit min favorit även i som ogravid, men nu har längtan stegrat sig. Om några futtiga veckor får jag äta det dagligen!

Ekologisk lakrits med havrekli. Kombinera nytta med nöje, så att säga. Märket Biofood är toppen och finns i hälsokosthandeln.

Nä, nu är jag så hungrig att jag måste gnaga på en müslibar och låtsas att det är en macaroon.

Haute mama(n)

2007-06-28T10:04:00.001+02:00

Salma Hayek är i mina ögon en av världens vackraste kvinnor. Rejält med former, skön attityd och en blick som bidrar till den globala uppvärmningen.

I slutet av sommaren (?) ska hon bli mamma och hon frodas verkligen i rollen som gravid gudinna.

Salma för en månad sedan

Med en pojkvän som François-Henri Pinault, chef för PPR med mäktiga märken som Gucci, YSL, Stella McCartney och Balenciaga under bältet, borde det inte finnas någon ursäkt för att inte se fabulous ut under varenda sekund på smällen.

Tänk att kunna be Tom Ford skapa lite mammakläder åt sig (nä, förresten, med hans märkliga syn på kvinnor skulle det bli knasiga kläder. Hellre Stella då) eller få en specialdesignad YSL-skötväska ("Le Bebe)".

Och jag vill inte ens tänka på vad Salma får för push present. Nämnde jag att Boucheron ingår i lyxkonglomeratet?

Under det ljuslila täcket…

2007-06-27T10:10:00.001+02:00

Fram tills nu har jag varit helt ointresserad av babyprylar.
Men när jag igår bara råkade kikade på lite Coachväskor snubblade jag över de här ljuvliga sakerna, med den ännu mer underbara motiveringen:
”Help baby develop an appreciation of luxurious cashmere early on…”

Haha, brås baby det minsta på sina föräldrar kommer det inte vara några som helst problem för den att anpassa sig till ett liv draperat i kashmir.

Åååh, man vill ju bara ha! Men åååh, så otroligt könsstereotypt att de bara finns i rosa och blått.
Lilla livet kan få halsduken i en färg och mössan i en annan, för att riktigt förvilla nyfikna tanter och farbröder.

Fotfantasier

2007-06-26T09:53:00.000+02:00

Precis som en rar väninna skulle jag behöva en tam babian för att knäppa mina skor nu (och lite allmän handräckning hemma). Det börjar bli svårare och svårare att böja sig ner och priset för ett par söta, snörade skor är ofelbart halsbränna och yrsel. Hur ska det gå i oktober när man inte kan hasa omkring i flipflops längre?

Pedikyr har jag nästan gett upp allt hopp om, eftersom mina graviditetshormoner får nagellacket att lossna på en kvart. Det jag vill ha är skön massage av svullna fossingar. Som tur är har jag faktiskt fått löfte från ett nagelvårdsställe att få enbart fotmassage där eftersom makens hårdhänta behandling är mer terror än terapi.
Men det är klart, lite lack är piggar ju upp, även om jag snart inte kan se mina tår överhuvudtaget.

Jag kommer ihåg favoritscenen i Bull Durham. Först vilar kameran vid Susan Sarandons extatiska ansiktet, för att sedan långsamt följa kroppen söderut och vi får se henne lustfullt ligga och vrida sig i en säng. Vid fotändan sitter Kevin Costner mellan hennes särade ben – och målar hennes tånaglar.

Never gonna happen hemma.

"Aaah, min sköna, en blodröda nyans skulle passa ditt passionerade sinne"

Navelskådande del 1

2007-06-25T10:28:00.000+02:00

Jaha, så är man i sjätte månaden. Det känns rejält på något vis.
Igår när jag stod och berättade för vännen i New York att vi inte kan komma till deras bröllop i Aten i slutet av augusti, pillade jag mig lite förstrött i naveln. Eller snarare, det som fram tills nu varit min navel. Istället för att vara en djup grop mitt i magen är det knappt en liten urgröpning. Jag blev så paff att jag kom av mig helt och bara glodde ner.

Hela min mage har liksom exploderat! Naveln hotar att ploppa ut vilken dag som helst. Jag fattar inte hur jag ska gå 3,5 månader till? Jag kommer att gå till väders som en spärrballong långt innan beräknad förlossning.

Dessutom beslöt jag mig för att testa mannen igår. Jag frågade honom vilken vecka jag var i.
"Eh, 22" svarade han, något tvekande.
När jag svarade 24 (ja, 25 idag) såg han rätt glad ut, men kom tillbaka någon minut senare.
"Hur många veckor är det allt som allt?"

Syskon! Redan?

2007-06-21T12:44:00.000+02:00

Prada ringde från London och sa att babyn nu var lagad och väntade på upphämtning.
Pappa kan visserligen fixa det i slutet av månaden, men jag försöker övertyga mannen att skicka DHL att hämta den.

Dessutom fick den ett syskon igår. Jodå, jag slog till på en Chanelväska!
Jag har faktiskt inte sett väskan än, bara en snabb glimt i butiken. Det exemplaret jag besudlade med mina svettiga små fingrar förpassades till de bakre regionerna och ett nytt exemplar togs fram.

Än så länge ligger väskan tryggt inlindad i silkespapper, inpackad i vacker kartong, ombunden av sidenband och innesluten i kameliaprydd påse. Den ska öppnas och under högtidliga former välkomnas som familjemedlem. Men den finns där, det vet jag. Jag såg nämligen dess nätta form och karaktäristiska kedja när den passerade genom röntgenapparaten på flygplatsen.

Ultraljud för en väskbaby, helt enkelt.

Tänk på procenten

2007-06-18T17:09:00.000+02:00

Jag är en livsnjutare och partypingla av stora mått. Eller var. Just nu tar jag en liten paus.
Det är jobbigt att njuta av livet om det inte inkluderar ett rejält glas rött då och då. Eller att inte få dricka ett glas champagne - som är det jag saknar mest.

Nu – efter fem månader– har jag blivit detoxad (det är ju några års pimplande som ska vänjas av med) och smuttar rätt förnöjt på de drinkar maken blandar åt mig.

Jag har testat mig igenom Systembolagets hela sortiment av alkoholfritt (nåja, någon lite promille hit och dit finns ju med) och kan rapportera att det finns en del hittar och en hel del missar. Tänk att några procent alkohol kan göra så mycket för smaken! Att ta bort det får mig att inse vilken smakbärare alkohol är och vin utan det är bara sur och unken druvjuice.

Så strunta i det avalkoholifierade vinet. Det smakar för det mesta bara urvattnad vinäger.

Några fullt funktionella alternativ är istället:
Förematendrink: Sanbitter och färskpressad apelsinjuice.
Eller ginger ale (ännu hellre ginger beer) med mynta och färskpressad lime.

Till maten: alkoholfri öl. Bäst är Jever Fun, Carlsberg eller Birra Moretti.
Alternativt bubbevatten som San Pellegrino, med mycket is och citron i.

Särskilda tillfällen: Billabong Brut, det alkofria bubbel som smakar överlägset bäst.

När alla andra dricker rosé: Maison Rosé, alkofritt mousserande rosé. Smakar nästan(nåja) som the real thing.

Men det bästa av all är att vi tar med oss en flaska Jacques Selosse till BB och kommer hem med en bebis.

Kom till mamma...

Förnekelse är en flod i Egypten, visst är det det

2007-06-17T21:39:00.000+02:00

Jag kan inte ens tänka på förlossningen. Jag tror inte att jag har förlossningsskräck. Snarare förlossningsoförstående med en gnutta förnekelse.

Att lilla parveln ska ut - samma väg som den kom in - är något jag enligt min mor deklarerade som oönskat redan när jag var sex år och precis fått en liten bror.

"Jag gillar inte hur de kommer ut", är visst den exakta frasen som svar på frågan om jag ville ha egna barn någon dag. Och jag känner samma sak sådär trettio år senare. Att ligga blottad, blodig och med djävulska smärtor har jag svårt att se något fint i.

Allt snack om att "ja, men det är en sådan positiv smärta" eller "det är helt naturligt, vi är gjorda för det" må vara sant, men det hjälper inte mig.

Och nej, jag har inte gått någon ”föräldrautbildning” eller profolyaxkurs än. Det kanske blir bättre då.

Till dess tänker jag på annat.

Bugaboo-hoo

2007-06-15T14:38:00.000+02:00

Jag trodde att habegäret efter limited-edition-prylar inskränkte sig till elektronik, typ mobiltelefoner, och, i min värld, skönhetsprodukter. Knappast barnvagnar.
I åratal har jag varje säsong oooh:at och aaaah:at och tryckt den nya begränsade upplagan av Diorläppglans eller Chanelögonskuggor till min barm.

Nu vill jag ha en limited edition Bugaboo Denim.

Tyvärr går inte ens den lilla vagnen in i vår mikroskopiska hiss. Morr.

Det är för att hon äter så ofta på McDonalds, förstår du

2007-06-13T17:39:00.000+02:00

Igår åt vi middag med amerikanska vänner. Jag var klädd i smickrande svart och extra höga klackar och kände mig mycket chic – om än lite svullen runt vristerna. Bulan var inte uppenbar framifrån, men syntes med alla önskvärd tydlighet i profil.

När vi var klara och skulle gå hem frågade väninnans dotter sin mamma lite diskret:
”Mommy, why is her stomach so big?”

Mommy höll på att skratta på sig och sa åt sin dotter att så får man minsann inte säga. Jag frågade genast mommys bror the lawyer om man kan bli stämd för ett sådant yttrande. Leende (och förmodligen sanningsenligt) svarade han att visst man man nog det.

Allt medan den lilla elvaåringen såg mer och mer generad och besvärad ut.

Kanske läge att berätta för henne om blommor och bin?

Bord för tre, tack

2007-06-12T16:01:00.000+02:00

”Är ni ensam?” frågade servitrisen.
Väninnan var lite försenad och jag hade precis slagit mig ned.
”Eh, nä, vi är två”, svarade jag och tänkte ja, två är vi ju minsann redan, vi bara väntar på den tredje.
Nu börjar jag inse att vi inte är två hemma, vi är tre. Eller åtminstone är jag två och mannen en.
Och jag vinner alla omröstningar med kvalificerad majoritet.

Imse, vimse gravid

2007-06-11T13:05:00.000+02:00

Man blir lätt lite graviditetssnurrig.
Som till exempel förra veckans sinnesförvirrade konversation mellan mig och mannen på msn:

m säger: är detta du?
h säger: vad?
m säger: bloggen?
h säger: ja. hur hittade du den?
m säger: har den funnits länge?
h säger: nä
m säger: va?
h säger: någon vecka
m säger: hittade vad?
h säger: bloggen?
h säger: hur hittade du bloggen?
m säger: du skickade en länk????
h säger: ah
h säger: trodde jag skickade den till xxxx.
m säger: är du full?

Mat och magen

2007-06-08T12:13:00.000+02:00

Det finns vissa saker man inte bör äta när man är gravid. Några är helt logiska, några kan man läsa sig till på Livsmedelsverkets hemsida. All ost som säljs förpackad i svensk dagligvaruhandel är pastöriserad, om det inte uttryckligen står något annat. Till exempel.
Tonfisk kan man säkert äta någon gång, det är vid upprepad konsumtion man riskerar att få i sig för mycket kvicksilver. Och så vidare.
Sunt förnuft kommer man långt på. Är man osäker så kan man ju alltid fråga.

Aaaah, brie de meaux! Härligt, härligt, men (potentiellt) farligt, farligt

När det gäller mat finns en sådan rädsla bland en del gravida att de inskränker sina liv och sina vanor och hysteriskt dissekerar all mat innan de äter den. Om de ens äter mat de inte lagat själva.

Exempel 1: en dansk gravid bekant blev halvt hysterisk eftersom inga affärer sålde pastöriserade ägg till chokladmoussen hon skulle göra. Tanken att det inte säljs några pastöriserade ägg eftersom man kan äta råa ägg här hade inte slagit henne...

Exempel 2: väninnan var på middag nyligen där huvudrätten var en kyckling med chèvrecrème. En gravid gäst blev inte bara helt galen över att värdparet med flit försökte ha ihjäl hennes ofödda barn, hon tvingade dessutom värdinnan att slänga hennes mat, diska tallriken och lägga på ny sallad och kyckling.

Jag tror inte att middagsinbjudningarna kommer att regna över henne i fortsättningen.

För att få present måste man prestera

2007-06-07T14:09:00.000+02:00

När man väl klämt fram en unge är det läge för en present.
Min mormorsmor, som hade en väldigt snäll man, fick en stor solitärring av honom när hon födde mormor. Men eftersom det kom en bebis till, en liten tvillingsyster (vilka överraskningar som väntade innan ultraljudet fanns!), fick mormorsfar snällt bege sig till den lokala juveleraren igen för att köpa ännu en ring. Med något mindre sten den här gången.

Det har liksom inte funnits ett bra namn på det här, förrän jag häromdagen snubblade över den amerikanska termen:
Push present.
Klockrent!

Jag har redan börjat fundera över vad jag ska önska mig och jag har sagt åt mannen att börja spara.

Hans svar var rätt förutsägbart.
”Men jag då?”

Den dagen du drar en enkilos lammstek genom höger näsborre ska du också få en present, älskling. Jag lovar.

Klara, färdiga, dra

Modemammamysterium

2007-06-06T13:12:00.000+02:00

Jag fascineras av modemänniskor med mage som hävdar att de minsann inte köpt mammakläder. Möjligtvis ett par byxor. På sin höjd.

Hur gör de då, undrar jag bara?

De har köpt vanliga kläder en storlek större.

Igen – hur gör de då?

Visserligen tenderar modemänniskor att vara långa och smala, inte små och kurviga som jag. Då är det kanske lättare att gå upp en storlek, medan jag – empireskärning eller inte – brottas med en allt större byst och hopplös passform på det mesta som inte är mammafierat.

Och vem vill ha en garderob som (förhoppningsvis) är en eller två storlekar för stor 6-9 månader EFTER förlossningen? Då köper jag hellre mammakläder som är anpassade för lite extra tits & tummy. Dessutom är det större chans att jag är i princip ensam om en H&M-mammaklänning än en vanlig H&M-klänning, som ju görs i mycket större upplaga.

Annars är svindyra accessoarer ett säkert sätt att hotta upp (oftast svarta) basplagg.

Som Hermèsskärpet som fick följa med hem häromdagen...

Nästan lika fint som mitt med guldspänne

Kan vi inte bara se om "När Harry mötte Sally?"

2007-06-05T09:27:00.000+02:00

Tre filmer man inte ska se om man är gravid:
1. Rosemary’s baby
2. The Omen
3. Alien

Mia, mycket stylish på smällen och i snygg Sassoonklippning, har ingen aaaaaning om vad som väntar.

Och de är hejare på att arrangera blommor också

2007-06-03T20:55:00.000+02:00

En kompis kompis var på en middag där en amerikansk kvinna uttryckte sin beundran över hur progressivt och liberalt Sverige var och hon var särskilt fascinerad över ”all the gay nannies” hon såg i huvudstaden.

Vår bekant fick förklara att män i Stockholm tenderar att både vara välklädda och pappalediga.

Dagens citat – läser du det här, pappa?

2007-06-01T10:42:00.001+02:00

"It sometimes happens, even in the best of families, that a baby is born. This is not necessarily cause for alarm. The important thing is to keep your wits about you and borrow some money."

~ Elinor Goulding Smith

Eller tror de att hon är lite efterbliven?

2007-05-31T17:25:00.000+02:00

I ett avsnitt i Seinfeld råkar Elaine läsa sin journal och får reda på att hon klassas som ”besvärlig”, för att hon vid något tillfälle vägrat byta till en sjukhusrock i papp.
Hennes kamp att få det ordet struket ur journalen är inte lätt.

Kollegan har en liknande upplevelse. Vid första besöket hos BM utbrister hon glatt:

”Jag kan inte fatta att jag är med barn!”

Precis om Elaine ser hon senare sin journal, där det på sjukhustorr svenska står:

”Pat. förstår inte att hon är gravid.”

Från lammnappa till bävernylon

2007-05-30T12:00:00.000+02:00

Jag har ett antal sköna tusenlappar på sparkontot.
Från början var det tänkt till en Chanelväska.
Nu blir det en barnvagn istället. (Att de kostar ungefär lika mycket har vi ju redan konstaterat.)

Livet är allt bra orättvist.

Från den här:

Till den här:

Jag beklagade mig för väninnan, som kom med en lysande idé. Låna systersonens vagn och köp väskan ändå. Det hela lät briljant, förutom att syster(sonen) inte ville ge upp sin vagn.

Jag får väl jämka ihop en lösning med hjälp av blocket och e-bay.

Det som inte dödar, det härdar

2007-05-29T09:18:00.000+02:00

Kort om det jag kan om smärtlindring so far:

Epidural
Min kompis narkosläkaren säger att epidural är en (först)föderskas bästa vän. Han tillägger att det alltid är mycket bättre stämning när han lämnar förlossningssalen än när han kommer in.
(Den här underbare killen var till alldeles nyligen singel och tycker att gravida kvinnor är det vackraste som finns - men att det är lite svårraggat under omständigheterna han träffar dem.)
Men att epidural inbegriper en tjock nål och min ryggrad gillar jag inte riktigt.

Sterila kvaddlar
Jag trodde först att kvaddla var ett verb. Pingviner kvaddlar, det vet ju alla. Jag kvaddlar runt i för små jeans ibland.
När det visar sig att sterila kvaddlar är motsvarigheten till en rejäl käftsmäll när man har ont i ryggen är det hela lite mindre kul.

Lustgas
Now we’re talking! Lustgas låter hur skoj som helst. Som Dry martini i flyktig form. Kunde man kombinera det med helium skulle det blir riktigt festligt att föda.

Lustgas i flytande form, med grönsak därtill

Et voilà! Vecka 16-20

2007-05-28T16:25:00.000+02:00

Sista mastodontsjoket text kommer här.
Sedan ska jag hålla mig till ett inlägg per dag, ungefär.
Och glöm inte att läsa uppifrån och ner, inbitne bloggläsare.

2007-04-23 vecka 16
Vi vill ha stort, ljust, barnvänligt, välplanerat, rymligt kök med plats för minst 12 personer, stor hiss, barnvagnsfunkis entré och allt detta inklämt i ett 20-tals hus. Det kommer inte att funka, det är bara att inse.

2007-04-24
Jag tror att jag har hål i magen. Jag är så hungrig att jag skulle kunna äta på tangentbordet. Min nya craving är Quarter pounder cheese från McD och det åt jag givetvis till lunch. Eftersom jag inte helt förlorat förståndet tog jag mjölk och morötter till.
Men efter det har jag ätit två äpplen, ett päron och vill bara ha mer!!! Gaaaaaah!

Jag tror att det är det flottiga, tillplattade finmalda och supersaltade köttet med smält "ost" på som gör mig galen!
Jag som annars bara går dit var tredje månad kl 02.00 med en flaska vin skvalpandes i mig, kan nu tänka mig att äta där tre gånger om dan.

Supersize me, liksom.

2007-04-25
Idag vill krabaten bara ha sött – elakt nog uppmuntras detta av min chef som just ställt en stor skål godis framför mig...
Efter en mycket nyttig lunch – om än rätt äcklig, på Kalori – ville bebisen och min lunchkompis (inte samma person) ha Brunkebergs Bageris valnöt- och muscovadobulle. Turligt nog för krabaten kom kompisen på att han inte tål valnötter, så jag tvingades äta upp hela bullen själv.

2007-04-23
Jag har skaffat en stegräknare, eftersom jag inte motionerar på annat vis. 10 000 steg ska jag ta per dag. Det har jag nästan nått upp till (och i ett fall överträffat) hittills. Men så har jag bara gått i fyra dagar också.
Igår visade räknaren 8 500 när jag kom hem och jag funderade om jag kunde kliva de 1 500 stegen hemma.
Det satte dock mannen P för, eftersom han skulle ha blivit galen om jag trampat fram och tillbaka mellan vardagsrummet och köket i sådär 20 minuter.

2007-04-27
Usch, har verkligen en bad body day idag. Jag hetsprovade mig igenom garderoben och beklagade mig inför mannen att ingenting passar och att jag känner mig så tjock.
"Men du är ju lite tjock", svarade den otroligt hjälpsamme maken.

2007-04-28
I dag kom en liten mage. Plötsligt är delen nedanför naveln helt hård och lite mer utbuktande än tidigare. Coolt!
Och inte bara det. När jag skulle göra morgontoalett i bara mässingen trodde jag att jag tappat en ögonfrans på magen och försökte vifta bort den. Men se det gick inte. Den satt nämligen fast. Ett litet mörkt hår på magen.
Eeeeek!

2007-04-30 vecka 17
I går natt drömde jag min första riktiga graviddröm. Jag drömde att lilla bebisen sparkade och förvånansvärt nog var magen helt tunn och elastisk, som en gummiduk. Plötsligt såg jag en fot, och sedan en till, sparka genom magen och sticka ut en decimeter eller så, täckt av den nästan genomskinliga ”huden”.

2007-05-03
Jag vill ha en tjej….
…bara för att kunna ha den här

Eller vaddå, jag kan ju självklart ha den även om det blir en liten kille.

2007-05-04
Jag var och fixade brynen igår och halvlåg där i stolen. Jag berättade att jag var gravid, ser bryntjejen titta ner över mitt huvud och beskåda en mage som är tudelad av min omlottröja. Ingen bebismage där inte.
Hon såg lite artigt förvånad ut.

2007-05-10 vecka 18
Jag är i London och shoppar. Dyrt. Och mycket. Men om jag ska vara en ”floodhorse” som C säger, i sommar – då ska jag banne mig vara en snygg floodhorse.

Den här klänningen fick följa med hem. Och den är faktiskt änu snyggare på.

2007-05-11
Idag levde lilla livet rövare i magen. Under tågresan mellan Malmö och Simrishamn var det konstant rörelse och det var första gången som jag känt det så tydligt. Sittandes, dessutom.
Det känns som om jag svalt en ål.

2007-05-16 vecka 19
Jag får inte äta kexchoklad för maken, eftersom han infört transfettsförbud härhemma. I förrgår smugglade jag dock ner en punchrulle i matvagnen och aldrig har härdade vegetabiliska fetter smakat så gott!

Aaaah, transfetter doppade i choklad

Själv blandar mannen glatt till en drajja innan maten, medan jag får knapra på en liten morotsbit...

2007-05-17
Jag läste precis en intervju med en kollega och vän som ska ha barn imorgon typ och hon har bara gått upp 8 kg. Orättvist. Jag skulle kunna leva på salladsblad, men ändå gå upp minst dubbelt så mycket.
Mina bröst väger ju minst ett kilo mer styck. Eller två. Hur sjutton hittar alla silikonstinna dokubrudar kläder som passar? Myyycket stretch?

2007-05-20
Igår var det någon som steppade på min urinblåsa, vilket mannen tyckte gav upphov till ett mycket roligt minspel och läte från min sida.

2007-05-21 vecka 20
Jag har blivit så sjukt klumpig. Stod på öronen i påskas i Frankrike när vi var ute och gick (jag bara missade ett trappsteg) och skrapade upp knäna något riktigt illa. Skrubbsår gör ju så satans ont!

Kom till jobbet i morse i snygga, men ack så opraktiska, kittfärgade platå-Ashstövlar och gjorde en smärtsam (och allt annat än stilfull) vurpa vid vattenbehållaren. Så mycket för att vara snygg.

Givetvis fläkte jag upp en bit hud på knät – just där det precis läkt efter påskens praktvurpa. Det, i kombination med gårdagens dörrhandtag-i-ryggslutet-incident när jag skulle ta mig in med packning gör att jag känner mig klumpig, klantig och allmänt osmidig. Och jag som bara är halvvägs genom graviditeten.

Kommer jag att överleva?

Min första baby

2007-05-25T09:39:00.001+02:00

Syster tittade på min Pradaväska (i vårt hem a k a babyn – som i ”Var är babyn?” ) och frågade vad en sådan gick på. När jag berättade, bleknade syster.

”Den kostar ju lika mycket som en barnvagn!”, utbrast hon.

”Va, kostar en barnvagn så mycket?!” svarade jag förvånat.

Älskad, saknad - min baby, som för närvarande är i Italien för att plåstras om